Sitter och räknar. Lunchrunda+kvällsrunda. 45+25=1,10. Alltså går jag en timme och tio minuter var dag i rask takt tillsammans med min vän och lagkamrat, Tummen the dog. Det är jävligt bra för att gå från nada, zipp, zero till jävligt rask takt. Det jag vill komma fram till är att då kan man få unna sig ett meal på Mc Donalds, eller hur? För en gång är ingen gång... har jag en gång lärt mig.
torsdag 24 april 2008
En gång är ingen gång
Upplagd av Pearl kl. 17:28
Etiketter: en gång är ingen gång, mc donalds, promenad, rask takt, tummen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar