Idag fann jag bristningsgränsen. Mamma tryckte på knappen åt mig och ut haglade ord jag inte trodde skulle behövas för att bearbeta min ilska. Men jag vet att hon förstår, trots min odräglighet. Hon vet hur ledsen jag är. Hon vet att jag behöver ventilera mina tankar just i detta nu.
Men, jag har planer. För framtiden.
fredag 1 augusti 2008
Skrika med öppen mun
Upplagd av Pearl kl. 20:46
Etiketter: bristningsgräns, framtiden, ilska, ledsen, mamma, planer, ventilera tankarna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar