Jag är inte den desperata kvinnan som trånar efter något ouppnåeligt. Absolut inte. Jag är mer den.. Jag ger mig inte förräns folk ser mig för den jag är. Jag är en envis jäkel, och påstår ingenting annat. Kanske ser många det som samma sak eller snäppet värre, men enligt min åsikt förtjänar alla en chans innan man lägger ner något och dumpar det i soporna. Jag har alltid fått höra att när folk ser eller träffar mig en första gång tror de att jag är en riktig bitch, en otrevlig sådan. Dock har de nästan alltid ändrat åsikt efter att de har lärt känna mig, och till och med bett om ursäkt för deras tidigare påståenden. Som jag har lärt mig, man ska inte döma en hund efter håren..
måndag 6 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oooh :D finns inget roligare än att slå hål på sina egna bilder av personer man precis träffat. Om jag får ett dåligt första intryck av en person så vill jag bara lära känna den personen bättre för att bevisa för mig själv att jag haft fel =P
Slusk: Precis, och sammanhanget har mycket med saken att göra också. Typ fylla? Då blir det nästan aldrig bra. Haha.
Skicka en kommentar