No more Miss Bitterfitta

Jag hittade jävligt många bittra dikter/texter etc på min gamla blogg. Fan vad deprimerande att läsa. Det har gått 1,5 år och jag mår jääävligt mycket bättre nu. Jäävligt mycket serru'. Så.. no more Miss Bitterfitta!

Ett skärsår, nygjort utan skorpa, fylld med blod.
Där strödde du saltet, utan tanke, inget mod.
Det sved så starkt, en tår är född & leds ner längs min kind.
Det ord du sa jag helst vill glömma, bortblåst med den vind.
Vid ett vägskäl jag väntar på bättre tid & rum.
Där står jag med ett hål uti mitt hjärta, jag känner mig så tom så tom.

En känsla.
Inristad i mitt inre.
Där bor den inom mig,
vistas allt för sällan utanför.
Ljuset skyr den.
Mörkret visar vägen.
In där, i ett litet dunkelt rum.
Inuti mitt känslocentrum,
där är den, undangömd för omvärlden.
Känslan.
Hjärtat säger ifrån, går i bitar.
En efter en.
Klappar allt för sällan.
Tystnad, himlen tog tillbaka.

Av alla vägar jag kunnat gå, så fanns det allt för många att välja på.
Med ett leende på mina läppar röda,
trodde jag aldrig mitt hjärta skulle få blöda.
Jag valde en liten asfalterad väg, krokig och svår,
med torra ögon, utan en endaste tår.
Ett ögonblick, en sekund, min värld vreds om,
skakad och kall, den där känslan blev mitt fall.
Från första start jag byggdes på hopp, tillslut jag insåg nu är det förlorat, allt tog stopp.

natten lägger sig som ett täcke över hustaken, mörkret dödar vad våra ögon en gång såg.
ett möte sker mellan två själar,
på en bar vid ödets gränd.
en kvinna med kastanjebruna ögon, mindre klädd än vissa,
med lockar mjuka i guld.
en man i hög hatt med ansiktet täckt av hår och käkben vassa som knivens egg.
där sitter de båda,
vid barens hårda kant, ett slitet bord av björk.
i ett rus av whiskey och hjärtan dränkta i sprit, där.. ett sken kring deras huvuden.
glipande läppar, fyllda i glädje. är det ett leénde jag skymtar?
hans hand mot hennes kind, en smekande rörelse.
utav spriten kommer lust, ger dem värme för natten.
jag rör mig bort ifrån fönstrets ringa ljus.
deras glädje är inte min.
i gatlampans gryniga ljus står jag ensam kvar.
snö faller mot min kind, kylan bär min kropp.
mörkret är mig in på bara skinnet.