Äntligen vaknade hon. Men istället för att vara social med mig hänger hon vid TV:n. Jag hade liksom väntat mig ett "Mäh Sara, flytta röven från datorn och häng med ut på en promenad, det är ju sol ute". Men istället säger hon ingenting, och "tvingar" mig att sitta fastklistrad vid min bästa vän i denna stund, PC:n. Suck, livet är hårt.
söndag 17 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar