Peace&Love Day One

Hur ska man sammanfatta dagen? Eh.. Gick upp 04:45 för att hinna med tåget 05:57. Kommer upp till Stockholm strax innan 10:00 och möter upp Mari och Emil på Lunarstorm. Grabbar en Chai Latte i farten och off we go till Borlänge. Okej vi körde lite fel, eller ja... Emil gjorde. Så efter 20 minuters ihärdigt letande efter en Sala-skylt och ett kartläsande som slutade i illamående gav vi upp. Vi mötte någon postbrud mitt ute på en öde landsväg och frågade om vägen, vad kunde det skada liksom? När hon inte hade den blekaste sa Emil;
- Men kom igen! Om det här var enmiljonersfrågan i Postkodsmiljonären och du fick välja 50/50, vad skulle du valt?

Hon chansade på en väg efter mycket tvekande. När vi vevat upp rutan och kört iväg sa Emil;
- Hon skulle ha ringt en vän!

Vad jag skrattade.
Två och en halv timme senare var vi framme i Säter där vi checkade in på vårt mysiga hotell, lite senare tog vi vårt pick och pack och åkte mot Peace&Love. Vi skaffade pressarmband inne på Scandic där även Mando Diao satt och chillade i foajen. Mari höll på att smälla av när jag berättade vad hon hade missat. På vägen ut mötte vi även Sahara Hotnights-brudarna i dörren.

Därefter stod vi i Lunarstormtältet och serverade brus och chillade med festivalefolket. Mycket mycket trevligt. Jag sprang även runt och försökte få lite halvdana bilder på Borlänges hålligång. Det gick väl sådär. Visst sprang jag på en och en annan celebritet, men jag kände liksom inte för att jaga dom på grund av en bild. Så jag stod, lite på avstånd med kameran i handen och tog ett par bilder här och där.

Vid 20:00-snåret packade vi ihop för att få lite egen fritid. Vi gick och tittade på The Hives, Jason Mraz och Manu Chao. Alla tre var riktigt bra liveakter. Jag kan nästan säga att han och The Hives är nummer ett på scen inom svensk musik. Wow.

Vid 00:30 drog vi till Efterfesten. Jag kom dit rätt sömnig och väldigt förvirrad. Träffade allas vår Pussgalen vid baren med ett glas... Coca Cola! Lunarstorm-gänget gick och satte sig och jag med. Tänkte att jag skulle titta mig omkring för oj vad finklädda alla var och oj vad många killar som hade grym stil. Jag kunde inte annat än imponeras. Till vänster om mig satt någon jag kände igen, jag smygtittade några gånger och vid en fjärde anblick fattade jag vem det var. PELLE ALMQVIST FRÅN THE HIVES! Jag blev liksom sådär fnittrig som en fjortonårig liten tjej och visste inte vart jag skulle ta vägen. Så det var bara för mig att blicka åt ett annat håll. Men vad gjorde det saken bättre?

Jag såg förresten en riktig fining där inne, precis vad jag var ute efter. Sådär ranglig, tighta jeans och brunt hår med snedlugg. Åh. Men tror ni att jag hann säga hej? Nope. De andra hade bråttom hem så det var bara att lägga benen på ryggen och dra. Vi begav vi oss hem till hotellet för att sova ut och invänta en ny dag på festivalen.

Kanske ses vi där?