Lättskrämd någon?

Fy Fabian vad denna dagen har gått fort (sorry brorsan, men det är ett bra uttryck). Jag vaknade jämrandes runt 14:00 efter en hård natt utan sömn. Boven i dramat stavas huvudvärk. Sen gick jag mest... mer eller mindre som en zombie runt runt i huset och försökte få saker gjorda, dock fixade jag inte mer än disken, städningen kom i kläm som vanligt.

När jag väl satt mig till ro vid TV:n hör jag diskreta knackningar på dörren, skrik&panik (ni vet snubbarna i Herkules) dunkar i mitt bröst. Jag vägrar öppna. Tänk om.. Det kan ju vara någon läskig gubbe som vet att jag är ensam hemma och vill... kidnappa mig?
Svettningar.
Ett hårt dunkande i bröstkorgen.

Yrsel (visst jag kanske överdriver, men tänk på att jag vid det här laget sovit max 2 timmar).

Fem sekunder senare hör jag att någon vrider om en nyckel. Jag stelnar till i tre sekunder. Sen hör jag lillebrorsans röst, men inte ens då kan jag andas ut - jag kopplar inte. Jag smyger ut ur rummet för att verkligen kolla efter. Och det visar sig, att familjen kom hem en dag tidigare än väntat - på grund av dåligt väder nere vid kusten där vi har vår stuga. Huja'

Du är vad du äter

Jag har TV:n på i bakgrunden. Jag vill egentligen inte titta men orkar liksom inte hämta fjärrkontrollen. Den är alldeles för långt bort (två meter). Anna Skipper är på TV och predikar. Suck! Om jag skulle vara med där skulle jag få ett kok stryk. Har nyss smällt i mig fyra polarbrödsmackor med ost och prickig korv. Hur nyttigt är det på en skala? Fast iofs är det fullkorn i dom, det ni. Jag är vad jag äter, en platt korv på ett runt bröd. Ha!