Dangerous.

Det svider rejält på mitt vänstra lår och det har varit så sedan jag satte mig här vid min macbook i knäet. Jag kan berätta att det är tack vare att jag satt i bara trosor vid datorn tidigare idag som mitt lår numera är min blivande fiende (om det inte går över strax). Det är ordentligt rött och gör inte mindre ont bara för att jag numera sitter med tjocka jeans. Ingenting hjälper, funderade ett tag på att använda mig av isklampar att kyla ner låret med, men då blir det bara blött, bah. Livet är hårt. Man kanske borde byta ben, så det bränner till ordentligt på det högra med? Då blir det i alla fall en jämn "bränna". Haha.

KO(OLT) SNACK PÅ MSN.

Min vän Julias familj bor lite utåt, på landet och hennes pappa har kor. Nu var de ännu en gång ute på upptäcksfärd vilket Julia fann väldigt tröttsamt.

[22:07:04] [Pearl] säger:
De var kanske trötta på sin egen hage :P
[22:07:10] Julia säger:
om jag hade haft ett gevär så skulle jag minsann kunna meja ner varenda en
[22:07:34] [Pearl] säger:
neeej!! gillar du inte kor?
[22:07:55] Julia säger:
jo men icke våra
[22:08:08] [Pearl] säger:
haha nähä. är de så jobbiga?
[22:08:40] Julia säger:
är ju ute på språng varenda sommar.
[22:08:49] Julia säger:
ganska så tröttsamt!
[22:09:08] [Pearl] säger:
ja det är sant. men de kanske vill ut på äventyr? :)
[22:09:46] Julia säger:
jo du kanske vill ta me dom ut på bio eller bowla nån kväll.
[22:10:09] [Pearl] säger:
åh vad mysigt. haha
[22:11:07] [Pearl] säger:
bara de bjuder på popcorn så fixar jag platser. ;)
[22:12:52] Julia säger:
ja det kan dom fixa.. en i vår grann by odlar majs så ta me spis eller micro :)
[22:13:25] [Pearl] säger:
TA MED EN SPIS TILL BION? Avancerat!
[22:13:45] Julia säger:
ja du e ju så hi-tech :P
[22:15:02] [Pearl] säger:
då får jag gnugga geniknölarna en aning.
[22:15:43] Julia säger:
var har du dom? :)

Uppvärmning inför ännu en kväll med min favoritfamilj.

New York, New York?

Nu har jag hämtat ut mina tågbiljetter inför resan till Göteborg på lördag, det blir X2000 som jag tycker så bra om och går på endast 2 timmar upp. Väl uppe ska jag göra stan med de pengar jag har. Det blir både Weekdays, Monki, Shock och H&M i Nordstan om jag får som jag vill? Runt 17:00 ska vi bortåt lokalen och soundchecka för att därefter köra igång runt 20:00, vid 22:00 är vinnaren korad och denne får en resa till NY och gå på TRL. Scenskräck är min största motgång och den kommer påverka både röst och sinne, så håll era tummar att jag ens kommer upp på scen utan att tuppa av och dunka huvudet i trappan. Sist jag intog Göteborg var under Pier Pressure, då hann vi även med ett besök på Sticky Fingers. Jag hoppas det även blir det stället vi drar till efter finalen så jag får skaka loss ordentligt och dricka tequila rose i massor. Nu borde jag komma på en jävligt bra formulering till varför jag är värd resan. Uh. Hmm? Eh? Ja, det kommer väl ur mig någon gång, helst innan lördag..

Psst. Ja bilden är från senast jag gjorde Götet osäkert ;)

Vem tänder stjärnorna?

Kom hem för en halvtimme sedan efter en kort vistelse i stugan nere i Yngsjö. Vi var och besökte några vänner till familjen under kvällen, åt grillspett & grekist sallad och till det drack vi rödvin. Mycket mysigt och alltid trevligt att sitta och snacka skit med dom. De var såklart nyfikna på mitt liv eftersom vi ses så sällan så jag fick då aldrig hålla truten eftersom de hade mycket att ta igen, haha! Efter vistelsen där inpå sena natten gick vi hem i kolsvart mörker och det enda som lyste upp vår väg tillbaka var stjärnorna. Jag älskar tystnaden, dit kan man fly stressiga dagar. I Yngsjö finner jag ro innan det är dags för ännu ett stormigt läsår.

Next Up, Yngsjö.

Imorgon ska jag för första gången i sommar besöka familjen i vår sommarstuga i Yngsjö. Visst har de varit i Hässleholm då och då för att säga hej men annars har jag varit konstant ensam hemma i snart en månad. Och visst känns det tomt emellanåt, speciellt tomt när inte ens hunden är hemma eftersom det blir så tyst utan honom. Jag ser fram emot att träffa voffsingen och dessutom både bror och föräldrar. Kanske tar jag till och med mitt första dopp i havet för i år? Det återstår att se vad vädret tillåter. Dock blir vistelsen bara kortvarig, på tisdag flyr jag stugan för körning med bilskolan hela veckan lång. Körkortet nästa!

Flaggan i topp.

Nu är jag handlat alla förbödenheter inför sista veckan själv. Det blev både grönsaker och coca cola. Fick mig dagens motionspass med iomed att jag cyklade till affären. Gött! Kom nyss hem och fick en smärre chock efter att gått igenom antalet besökare på bloggen. Vilken höjning. Ska vi gissa på att det är tack vare en viss kanonbloggerska?

Som jag tidigare berättade var det festivalens finalkväll igår. Jag var ordentligt trött men det hindrade inte mig från att dricka coronas och skumpa all night long. Mitt i vimlet såg jag en viss My (kanonbloggerskan) och jag kände bara att jag var tvungen att hälsa. Man är ju inte den som är den. Kul att se dig! Strax ska jag bege mig till Robin för film och skitsnack. Hoppas fan-i-mig att det inte börjar regna på mig, det ser rätt mörkt ut. Håll tummarna!

Hard knock life

Jag är sliten till tusen. Min trötthetsbarometer är ställd på max och jag är fullständigt utmattad efter fyra dagar av för mycket sprit, för lite mat och ännu mindre sömn. Jag har tagit mig en funderare och kom nyss på att ett glas iskall coca cola vore gött tillsammans med ett avsnitt av Sex And The City såhär daen efter festivalen MEN så tittade jag i kylskåpet och där fanns fortfarande bara öl och oliver. Det betyder att jag måste bege mig till Kvantum för att handla. Bah! It's a hard knock life!

Panic! In The Closet

Herregud. Okej, det ser ut som jag ska föröska mig ut ikväll med, är ju trots allt final på festivalen så varför banga det? Sitter med min första öl i handen och verkar cool-lugn på utsidan, men på insidan skriker jag. VAD FAN SKA JAG HA PÅ MIG? Alla snygga outfits ligger i tvättkorgen och även fast jag har massiva klädhögar i garderoben hittar jag verkligen ingenting att ta på mig. Jag tänkte köra uppklädd men ändå se vardaglig ut, som om jag inte försökt att anvancera och vanligtvis är så läcker. Men hur fan gör man det? Hittade en flummig rosa tshirt från TopShop och ett par glansiga leggins som jag för tillfället sitter i. Eller ska jag köra mitt rödvitrandiga asheta linne som jag får snygg klyfta i trots att jag har minitits? Ångest på hög nivå.

Blixt och dunder.

Jäkla väder. Vaknade runt halv tre av att det åskade rejält. Det gick helt enkelt inte att somna om, så det var bara att gå upp och fördriva tiden med annat. Är rätt hungrig, borde äta innan jag drar ut en sista kväll denna veckan. Min kyl är dock mer tom än vanligt, det enda jag ser när jag öppnar kylskåpsdörren är corona, cider och lite skumpa sen en och annan burk med oliver. Vad kan man koka ihop på det? Hmm.

Nu är det officiellt.

Jag börjar bli riktigt nervös nu, det liksom kryper i benen på mig. Är ju knappast lönt att ställa sig på scenen för att sedan kollapsa inom en halvsekund, eller?

Dagens rätt.

Idag har jag bara ätit en gång, en ynka sketen liten sallad. Inte konstigt att jag blev full på fem öl då, herregud jag tål ingenting på tom mage. Kom nyss hem, genomvåt. Det ösregnade hela vägen hem, uh ingen vacker syn. Tur att man sover ensam inatt annars hade jag säkert skrämt iväg någon ;P Nu ska jag äta en flottig donut och sen försöka sova, är ju trots allt fyllefredag imorgon och jag måste upp i tid. Ska med Sofie till Kristianstad imorgon och shoppa för att därefter supa skallen av mig, igen. Göttmos!

Ni börjar fatta grejen.

Okej, jag har inte speciellt många besökare, men de som väl tittar in och läser skriver oftast en kommentar med, och det uppskattar jag. Då ser jag även vem det är och kan bekanta mig med dom på ett annat sätt än innan. Jag tycker det är lajbans, riktigt lajbans. Jag hoppas såklart att med tiden blir ni fler, även om jag mest skriver bloggen för min egen del och inte för någon annans. Fast feedback, positiv som negativ är alltid gött, tack tack!

Una cerveza por favor!

Nyss hemkommen från festivalens första dag och faktiskt så hade jag det riktigt trevligt, bättre än jag trodde faktiskt. Det blev en del Corona vid CubaLoungen vid Graffiti och sen en munk tillsammans med Andreas på vägen hem. Gött! Troligtvis blir det samma visa imorgon igen i trevligt sällskap av mina vänner. Vi får se vad dagen har att ge helt enkelt.

Men jag kan säga er såhär mycket, att Corona är fan den godaste ölen som finns tillsammans med en klyfta lime, och jag är då fan ingen öl-lover. Donuts är en klassiker när man är lullig, den ska vara sockrad, inget jävla kladd! Repris imorgon tack. Nästa stopp, Homer Simpsons öl&donutmage.

Festivaldax.

Idag går starten för årets festival i Hässleholm (som om någon bryr sig?). Det har varit väldigt tyst om den och det är inte speciellt mycket som kommit ut, te.x om det kommer några artister överhuvudtaget i år eller vad det finns att göra förutom Axels jäkla Tivoli och Finjabackens öltält. Trots att jag bor i fucking-jävla-kuk-Hässleholm där det är rådött året om (förutom under maj då det är Siesta!) så ser jag fram emot festivalen. Det är då folk samlas, på gator och torg för att supa ner sig, strula runt och vara allmänt jävla goa och glada. Dock blir det nog bara en cider för mig ikväll, ska ju trots allt köra bil med körskolan imorgon igen, do'h!

Och du får mig bara att längta ännu mer.

Bara bilden av dig fick mig att smälta. Jag trodde att jag kunde kontrollera mig själv och mina innersta tankar, men varje gång jag sitter här, finns du här framför mig. Det är löjligt rent ut sagt, för mig att åtrå något så högt och längta efter något förbjudet. Jag kallar det vid en fas av spänning och lidelse. För bara tanken på att jag skulle få vara din, den skrämmer mig helhjärtat. Du kan avbilda mig likt en vildhäst, otroligt svår att tämja..

Vi är Malmö, Malmö FF!

Ikväll var jag på Skånederby. Malmö FF mötte Helsingborgs IF hemma på Malmö Stadion. Jag som vanligtvis inte är speciellt glad i sport mer än när det kommer till att heja fram Sverige var såklart på plats, årets höjdpunkt, åtminstonde i Malmö (förutom Malmöfestivlen).

Vi var 22736(?) människor på plats och det var håll-i-gång utan dess like i klacken. Den är oftast mer rolig att titta på än själva matchen. Så även idag. Det blev tillslut 1-1, Malmö kunde behövt tre poäng men så långt gick det inte. Tyvärr. Men derby är trevligt oavsett vem som vinner, jag är inte så patriotisk. Och vafan, inte ska man deppa över spilld mjölk, eller öl i det här läget? För mjölk, såvitt jag vet serveras inte på läktaren..

Final countdown

Jag har något att berätta. Jag har varit med och tävlat om en resa till NY. Från början ansåg jag att jag inte hade en chans mot alla yngre tjejer med oerhörda talanger. Sedan var tävlingen på hemsidan slut och de ansvariga kontaktade mig i förra veckan och sa att jag var i topp tio. Yääj dök upp i hjärnan, men några större förväntningar hade jag inte. Dock ringde de idag och sa att jag var numera även i topp fem, så det blir final för min del den 18e augusti i Göteborg. Där ska vi upp på scen inför publik och berätta varför vi är superstjärnor och värda en resa till NY och gå på TRL. Herregud. Jag kommer få ett nervöst sammanbrott , kallsvettas och trilla av scenen.

What To Do?

Nu spritter det i benen på mig. Jag kan inte sitta stilla. Jag vill bara ut och iväg. Bort till dig och ta din hand, hålla den hårt i min och drömma om lycka. Men det är alldeles för långt, mina ben är trots allt alldeles för tunga för den långa resan jag har framför mig. Så det blir till att sitta kvar, framför min laptop och skriva det här. Det jag vill göra mest av allt inatt är att vara med dig och låta dina armar omfamna mig tills dagen gryr.

Men om jag blundar, sluter mina ögon och slappnar av, kanske jag möter dig i mina drömmar tillslut? Kanske får jag se dig igen och vakna med ett leende på mina läppar? Kanske. Det är värt ett försök, trots allt. Jag ska ta steget, det kan väl inte ta mer skada än det redan gjort. Det sår du skapade sist, av det finns bara en skorpa kvar, kanske läker det tillslut? Bättre att ångra det man gjort, än att ångra det man aldrig vågade göra.

Don't Judge Me.

Jag är inte den desperata kvinnan som trånar efter något ouppnåeligt. Absolut inte. Jag är mer den.. Jag ger mig inte förräns folk ser mig för den jag är. Jag är en envis jäkel, och påstår ingenting annat. Kanske ser många det som samma sak eller snäppet värre, men enligt min åsikt förtjänar alla en chans innan man lägger ner något och dumpar det i soporna. Jag har alltid fått höra att när folk ser eller träffar mig en första gång tror de att jag är en riktig bitch, en otrevlig sådan. Dock har de nästan alltid ändrat åsikt efter att de har lärt känna mig, och till och med bett om ursäkt för deras tidigare påståenden. Som jag har lärt mig, man ska inte döma en hund efter håren..

Ett steg på väg

Måndag. Ny vecka. Sitter fortfarande i min vita bomullsskjorta som jag brukar att sova i, och tittar ut genom fönstret. Solens strålar gläntar in genom gardinen och jag känner den svala vinden lufta min kropp. Klockan är strax 17:00 och jag har inte gjort något vettigt under den här dagen, mest sovit bort timmarna för att få tiden att gå. Vännerna är vid sjön och badar, men jag kände att jag inte riktigt orkade följa med. Var trots allt där igår och mitt humör har inte varit på topp sen i lördags. Ikväll ska jag muntra upp mig själv med The Simpsons Movie en andra gång, jag kan inte få nog av Spiderpig. Lyckan är gjord.

För ett ögonblick

Allting bara svartnade. Ett skrik av rädsla följde lördagkvällens alltför lugna vrå. Mirakulöst blev vi utan skador, vi undkom precis millimeter ifrån den hemska kraschen. Jag såg metallföremål flyga mot vindrutan, F väjde och jag duckade med ett skrik. Sen kom chocken, från att se på varandra utan skråmor tog vi oss ur bilen. Kroppen följde inte med och benen vek sig gång på gång. När vi insåg allvaret och hur nära döden(?) vi varit brast det inombords, då kom tårarna och hatet.

Vi som skulle arrangera fest, laga mat tillsammans med vänner och sedan dricka lite och chilla till musik. Ingenting blev som vi hade förutspått. Timmar senare stod vi fortfarande kvar på platsen, inväntandes en polisbil för vittnesmål. Allt vi ville var att komma därifrån, från platsen där våra själar var ett hårsmån från att trasas sönder. Kvällen blev inte som den borde och tankarna har gått ständigt runt i mitt huvud. Jag vill inte vara ensam nu. Jag är fortfarande omskakad och rädd efter olyckan. Man säger att minnet lätt sviker, men inte mitt. Det går ständigt på repeat.

HIStory

Det blev inget Cats. Något kom emellan, eller ska jag säga någon? Det var ingen fin kväll. Igår kröp det under skinnet på mig, läskigare historia har jag inte hört på år och dar. Jag blev arg, riktigt arg. Hur föds man utan känslor? Hur kan man behandla sin andra hälft som skit och utnyttja denne till max? Det är obegripligt. Du min vän, har mitt fulla stöd. Hoppas du kunde sova inatt trots allting.

Ikväll ska vi ha någon typ av tjejmiddag. Igår bjöd vi in pojkar också, men tvingade de att bära smink och klänningar om de skulle träda innanför min dörr. Men nu känns det som de kommer att portas. Efter omständigheterena. Jag är inte pepp för fem öre, eller beror det på att jag nyss vaknat och inte fått min dagliga dos av socker? Tål att tänkas på..

Fånigt.

Nu orkar jag inte fåna ihop ännu ett dikteri (eller något..) eftersom nu är det helg och vardagens mörker har krypit ur mitt skinn denna gång. Många frågar, men nej. Texterna handlar inte om någon, jag bara.. skriver. Igår drog jag ut en visdomstand, om jag tappat förståndet? Njae, kan vi ta en annan gång, när jag vet bättre, haha! Ska göra mig en pastasallad nu, eller kanske en varm macka. Matlust har jag ingen pga tandens avsaknad, det ömmar fortfarande lite.. Ikväll ska jag till Cats, dricka rödvin och ha mig. Tjing!

Din närhets doft

Ännu finns din doft kvar på min kudde. En kryddig blandning av rök och parfym. Din huds konturer är fortfarande formade i mina lakan sedan dagen du försvann. Jag var smutsig med dig. Min kropp, min själ uttryckte kaos. Ett smärtsamt tryck mot mitt bröst gör sig ständigt påmind om hur jag kände. En storm av känslor sveper längs mina inre kärl. En blick, ett andetag, en längtan om att få se dig igen klamrar sig fast med ett hårt grepp om min kropp. Mitt liv fortskrider, vardagen flyr förbi med både glåpord och skratt. Tiden rinner ut i sanden. Snart är du bara ett minne blott?

Sara Åkesson 2007