Just let me cry

Jag vill bara gråta just nu, gömma mig för världen och låta tårarna rinna. Känna mascaran smetas runt rosorna på mina kinder, och låta salivklumpen följa strupen ned mot svaljet. Men jag biter ihop, trots allting.

My love <3

Idag köpte jag mig en Canon EOS 400D. Jag kommer fotografera sönder saker nu. Livet peppar mig. Världen är min lekplats. Som sagt, with Canon you can ;)

Till alla er där hemma.

Eftersom jag var svarthårig för knappt tre veckor sedan känner folk knappt igen mig längre. Så ni som är så äckligt jävla nyfikna där hemma, och som inte sett mitt blonda hår ännu, ni får nu utav mig en preview ;) Ikväll kommer jag hem, och då får ni sett den blonda kalufsen IRL, som man säger på chattspråk. Ska bli skönt att träffa familj och vänner igen, det var ett tag sen sist. Först ska vi fira 15åringen där hemma, brorsan har gått och blivit lastgammal, sen blir det party all night long :) Farväl Holsbybrunn, vi ses om några dagar!

Score!

Humorn är på låg nivå idag, riktigt låg. Men fy fan vad bra det är! Jag bara älskar knappnytt!

Personlighetsklyvning?

Enligt vissa i J1 är detta jag. Liten och ättrig, envis och jävlig, utan att vara direkt elak. Kan det stämma? Jag har även blivit jämförd med Lotta på Bråkmakaregatan. Kan det bero på den nya hårfärgen kombinerat med en gnutta kaxighet måntro?

Happy Birthday!

Grattis brorsan : ) Nu är du 15år, tiden går riktigt fort, för fort. Kommer hem till dig med en varm kram på fredag och stannar hela helgen! Då väntar även lite presenter! Hoppas att allt är bra med dig.

Puss&Kram/ Storasyster

Idag sänder vi!

Studio Cocktail mellan klockan 13:00-15:00. Be there!

Bootylicious

Idag har jag ont i käkarna. Tror detta kan bero på Jens, Johans och Eriks dans igår på "efterfesten" efter Eksjö-besöket. Jag skrattade tills tårarna rann. De skakade verkligen rumpa! Härligt med grabbar som vågar-vara-vimsiga.

I New Age Anda

Idag hade vi lektion med en New Age-utövare, Mem heter hon. Vi lyssnade till budskapet om NA och förde diskussion kring detta. De som ville fick även dra tarotkort. Jag drog två. Eftersom hon inte fick tala om dess betydelse i skolan fick vi bara korta och enkla meningar att gå efter. Mina kort var "De älskade" och "Prinsessa i brickor". Första kortet kommenterade hon med ett "Det ser trevligt ut" och därefter la hon på ett leende. Andra kortet berättade hon om "En ny horisont, nytt tänkande". Jag finner detta väldigt spännande och jag är fruktansvärt nyfiken. På ett sätt vill jag tro, men det är svårt. Men det där kortet med "De älskade", det fann jag väldigt trevligt ;)

Nu vart det klippt.

Idag råkade jag bara glida in i en frisörsalong och klippa av mig mitt tuffsiga och ruffsiga svintosvall efter all blondering. Det blev riktigt snyggt, Sandra (blivande kändisfrisör) gjorde en ordentligt markerande page på mig och jag kunde inte blivit mer nöjd. Nu börjar jag även känna mig avslappnad i den blonda håret också, vilket jag haft svårt för tidigare. Ska tvinga Paparazzi-Mattias att ta några bilder på mig tills jag ska byta bild här på bloggen. Hö'h. Jag har blivit så jävla tråkig här på bloggen. Det blir liksom inget utav alla tankar. Jag vill bli olyckligt kär och skriva bättre än jag någonsin gjort.. Eller bara leva miserabelt, lite i alla fall.

Svärmorsdrömmen - Marilyn Manson

I december kommer han, Marilyn Manson. Jag har redan sett honom två gånger, och han tål att ses igen. Lite av en gigant enligt mig. 2003 visade jag min farmor en bild av Marilyn, hon tyckte att han såg "kär ut". En fin påg alltså. Farmor, hon vet hon!

Vågligt jävla bra bruden!

Ella gjorde en tuff grej idag. Hon piercade läppen, på sidan precis som jag har det! Det blev verkligen skitsnyggt till hennes läppar. Värsta vågat bruden! I veckan är det min tur. Robin, hennes pojkvän ska hjälpa mig att göra ett hål till så nu har jag beställt kulor och stavar. Mina lärare kommer inte bli glada, de göt allt i sin makt för att övertala mig ur mina piercingar.
Jag säger no way José.

"Janne Josefsson är skitarg"

I onsdags befann jag mig på presskonferensen ang. "fallet louise", snett bakom mig satt Janne Josefsson. Barbro Hindberg som redovisade fallet var klar efter drygt 40 minuter då det var frågestund, då blev det liv i luckan. Janne Josefsson satt igång för fulla muggar och över högtalartelefonen kunde man höra Svenska Dagbladets reporter råka försäga sig utan att tänka på att vi kunde höra det.
- "Janne Josefsson är skitarg!".
Journalister från både Aftonbladet, Expressen, TV4 och SVT skrattade högljutt åt detta, Janne dock blev bara mer irriterad eftersom han inte hörde vad som sagts. han trodde att vi, journalister skrattade åt honom. Intressant var det i vilket fall, att vara med där det händer!

Sexig skånska

Sitter på radiolektionen och filar på idéer till vårt program om dialekter. Min uppgift blir att genomföra en telefonintervju med ingen mindre än.. Ja vi får helt enkelt se om jag får tag i personen. Just nu kan jag inte ens ringa och höra mig för, rösten håller inte. Den spricker ständigt. Jag ska snacka med ett tekniskt proffs här på skolan så min email fixas snarast! Då kan jag lättare kontakta personer utan att förstöra min hals och deras hörsel. Freja hittade lite roliga topplistor kring hur vi svenskar uppfattar varandras dialekter. Detta gjorde mig en gnutta stolt. Faktiskt!

Back to school

Igår beträdde jag småländsk mark för första gången på länge. Det känns både bra och dåligt på samma gång. Har nästan fått i ordning i mitt rum, det är mycket mindre än förra året med alldeles för mycket möbler. Jag bor ju numera i lägenhet med två klasskompisar. Känns mer "hemma" än när jag bodde i korridor. Jag funderar på att slänga ut skrivbordet från rummet, jag sitter ändå aldrig där, när jag sitter med min mac blir det hellre sängen. Ut ska det, bums! När jag slutar för dagen ska jag koppla ihop hemmabion för att sedan gå igenom ett antal Simpsonsavsnitt. Jag är sjuk och behöver vila, lugn och ro.

Dumb Blonde.

Fortfarande blond, fortfarande förjävla konstig färg. Men allt tar sin tid. Vill man vara fin får man lida pin. Det är vad jag har lärt mig. Om en stund drar vi kosan mot Holsbybrunn, världens ände. Mitt andra och sista år på journalistlinjen, därefter väntar förhoppningsvis arbetslivet. Anställer de smarta blondiner, ey? Eller förlåt, jag omformulerar frågan. Anställer de deltidsblondiner på heltid? ;)

Vänner ljuger inte

Igår fick jag lite av en knäpp. Jag ville göra något drastiskt, bara sådär. Handling utan tanke. Jag färgade håret ljust, jag blev.. just det, blondin. Jag skyller på facebook, många har genom superlatives satt mig som "most likely to have a blond moment". Deras önskan är min lag. Om jag tänker lägga upp bilder? Nej detta är mellan mig och mina obefintliga hjärnceller(?).

I hear in my mind, all of these voices

Tell me this night is over

"På torsdag äts det ärtsoppa, på lördag är det fest. Men fredag är ändå den dagen som känns bäst." NEJ. Jag gillar inte denna fredagen, inte alls. Jag hade planer på Malmöfestivalen, sista kvällen för i år där bland annat min "kärlek" Ola Salo och hans The Ark ska uppträda. Men det sket sig. Mina föräldrar ser hellre att jag trycker ner ansiktet i min teoribok och pluggar tills hjärnan sprängs. De gör allt för att hålla mig i närheten av böckerna. Mamma erbjöd tillomed lunchpengar både igår och idag för att få mig att stanna i stan och läsa till provet. Så det känns som om jag nästan måste stanna hemma bara för att få in alla jäkla vägskyltar i huvudet så föräldrarna blir nöjda. Men jag känner i min lilltå (eller var det kanske stortån?) att det kommer gå åt helvete trots allt ihärdigt pluggande! Det går ut lika fort som det går in, jag får huvudvärk och drömmer mig bort en stund eller två, frågorna är helt-fucking-förvirrande och formuleras i världens längsta meningar utan ett enda jävla komma! Gnäll-Sara borde bli mitt nya smeknamn eller.. Nej nu gav jag er en massa idéer.

Imorgon är det sommarfesten i Hembygdsparken, en hel drös med band kommer dit och spelar gratis, jag ska dit för Porn&Grafik bland annat! Hoppas att vädret gör en "hej-nu-är-det-sommar-igen-oj-vad-varmt-det-blev!" Isåfall blir det att kanske göra något till radion? Emil, en av mina närmaste vänners lillebror känner killarna i P&G så man kanske kan knycka till sig en intervju? Det hjälper ju både dem och mig. På kvällen är det höstpremiär för Club Elvira, om man då har dödstråkigt och inte orkar plugga teori genom under hela kvällen kanske man borde göra ett stopp där också? Tål att tänkas på.

Bröstkonversation.

Luften har gått ur mig.

Ledig från Ädelfors Folkhögskola men inte ledig från JCH Trafikskola. Pluggandet går fram och tillbaka, mina största problem är alla lustiga vägmärken och "om du kör om och det kommer mötande trafik vad.." Herregud, världens lustigaste frågor med invecklade svar. Varför inte raka frågor utan massa krummelurer? Jag får huvudvärk och till råga på allt så börjar jag bli sjuk med, jävla igentjockade halsjävel (för att uttrycka mig milt). Det tär på krafterna och jag vill vara fit for fight under veckans gång och ha energi över till både körlektionerna och teorin, men musten går liksom ur mig. Bah!

Player for the weekend.

Som sagt var jag i Göteborg under helgen och med mig hade jag mitt jätte"entourage" för att festa järnet med. Vi var uppe runt 13:00, slog till med en tacobuffé på Nordstan för att sedan inhandla lite fina kläder på bland annat H&M och Monki. Vid 17:00 fick jag bege mig till Stenpiren för soundcheck och genomgång att kvällens final. Att stå på scen är inte min starkaste sida, jag står hellre bredvid och väntar in de riktiga stjärnorna för att få mig en stund tillsammans med dom. Trots detta var det min tur först, det gick käpprätt åt helvete, både pga dålig planering och scenskräck men även pga att kidsen i publiken inte kunde hålla käft under mitt genomförande på scen. Jag kom av mig och glömde viktiga delar som jag tidigare övat in, men trots förlust mot en glad tjej med attityd var jag ändå väldigt stolt över mig själv. Att lyckas övervinna en del av min extrema scenskräck genom att stå på scen i Göteborg, det var häftigt trots att knäna gång på gång var på väg att ge upp och ge vika.

Vid 22:30 begav vi oss ut i vimlet av tusentals Göteborgare, sista kvällen på Kulturkalaset och alla var festsugna. Vi drog oss mot favoritstället nummer ett, Sticky Fingers. Först var det på tok för lite folk, men efter ynka timmen var det fullt uppåt alla väggar och golv. Vi skakade mest loss på dansgolvet längst upp till hits av Justin Timberlake, Lionel Richie och Michael Jackson, även Peps Persson fick vara med på en hörna med sin Oboy! Pga min dåliga planering hade jag inte hunnit inom Systembolaget detta grämde mig rejält. Dock bjöd mina fina vänner på både drinkar och shots i mängder så jag klarade mig gott och väl. När jag skaffat mig pengar ska det bjudas tillbaka, var så säker! Det pussades, hånglades och kramades i baren, även en och annan hand grävde sig in en en byxa eller två. Fan vad det måste sett ut, jävla skåningar! Jag var uppvaktad mer än någonsin vilket kändes både konstigt och smickrande på samma gång, två killar från Karlstad och en från Sundsvall (alla pluggade de i Götet). Även ett gammalt Göteborgsragg hörde av sig men jag dissade honom hårt, jag hade ju fullt upp att äga dansgolvet. Ingen kille kunde mäta sig med hur roligt jag hade det på dansgolvet!

Vid ca 05:30 var det dags att sova efter ett trångt besök på Burger King bredvid hotellet. Yrseln hade trängt sig på och likaså en gnutta av muntorrhet vilket inte var uppskattat då jag inte kom ur sängen pga just yrseln. Vid 10:30 drog vi i oss frukost, lättare sagt än gjort för hungern satt långt inne. En vända till NK satt fint där vi drack Chai Latte och tittade på folk som gick förbi. Runt 13:30 var det dags för avfärd, jag hade egentligen ett tåg bokat till mig, men hoppade det för att hänga med vännerna hem i bil, mycket bättre då man har sällskap.

Jag vill tacka er alla att ni följde med som mitt stöd under lördagen. Frida, Andreas, Robin, Ola, Niklas, Emelie, Julia och Therese. Tack :)
Och tack till alla som hejat fram mig trots förlust, det stödet var otroligt!

LO-HO-SE-HER

Ja, jag är en loser, men en jävligt stolt sådan. Att jag ens kom upp på scen och genomförde mitt tal, det visar att jag har stake.

L is for the way you look at me.

Då var drömmen nära, när hans hand nådde hennes. I ett ögonblick de förstod, att de var menade för varandra. Den starkaste av känslor som förde dem samman, det var kärlek vid första ögonkastet. Ingen kunde någonsin tvivla på deras lycka. Genom höst, vinter, vår och sommar, han höll hennes hand och släppte aldrig taget. Åren gick, och för varje dag blev hon allt sämre. Tillslut fanns inte orken kvar, hennes hands grepp blev allt svagare. Att han fick hålla hennes hand var lycka som inte kan utmätas i ord. Hur stark deras kärlek än var så gick det inte att stå emot lagen om liv och död. Då kom vintern. Den glöd som en gång satte deras hjärtan i brand fanns fortfarande kvar, men kroppen svalnade fort. Greppet om hennes hand gled ur den vintern. Ensam är stark?

Om mindre än 24 timmar.

Om mindre än ett dygn vet jag min plats i finalen. Jag är mindre nervös nu än jag varit under hela veckan, det har liksom försvunnit för några timmar. Idag fick jag veta att fyra personer från min vänskapskrets följer med upp för att stötta mig, sen kommer även en av mina fina göteborgskor vara där uppe för att heja fram mig. Jag har fått frågan om jag är nervös, och visst kan jag erkänna att det pirrar, mest för delen då jag ska upp på scen pga min scenskräck. Men sen tänker jag nu också.. att ingen där uppe känner mig, så om det blir totalt fiasko rör det mig inte i ryggen mer än för min tid då jag står på scen, sen ser de mig aldrig igen. Jag är ju känd för mina blond moments, men jag ska försöka hålla de mindre levande imorgon kväll, det är kanske bäst så? Tror jag.. eller jag vet!