"Janne Josefsson är skitarg"

I onsdags befann jag mig på presskonferensen ang. "fallet louise", snett bakom mig satt Janne Josefsson. Barbro Hindberg som redovisade fallet var klar efter drygt 40 minuter då det var frågestund, då blev det liv i luckan. Janne Josefsson satt igång för fulla muggar och över högtalartelefonen kunde man höra Svenska Dagbladets reporter råka försäga sig utan att tänka på att vi kunde höra det.
- "Janne Josefsson är skitarg!".
Journalister från både Aftonbladet, Expressen, TV4 och SVT skrattade högljutt åt detta, Janne dock blev bara mer irriterad eftersom han inte hörde vad som sagts. han trodde att vi, journalister skrattade åt honom. Intressant var det i vilket fall, att vara med där det händer!

Sexig skånska

Sitter på radiolektionen och filar på idéer till vårt program om dialekter. Min uppgift blir att genomföra en telefonintervju med ingen mindre än.. Ja vi får helt enkelt se om jag får tag i personen. Just nu kan jag inte ens ringa och höra mig för, rösten håller inte. Den spricker ständigt. Jag ska snacka med ett tekniskt proffs här på skolan så min email fixas snarast! Då kan jag lättare kontakta personer utan att förstöra min hals och deras hörsel. Freja hittade lite roliga topplistor kring hur vi svenskar uppfattar varandras dialekter. Detta gjorde mig en gnutta stolt. Faktiskt!

Back to school

Igår beträdde jag småländsk mark för första gången på länge. Det känns både bra och dåligt på samma gång. Har nästan fått i ordning i mitt rum, det är mycket mindre än förra året med alldeles för mycket möbler. Jag bor ju numera i lägenhet med två klasskompisar. Känns mer "hemma" än när jag bodde i korridor. Jag funderar på att slänga ut skrivbordet från rummet, jag sitter ändå aldrig där, när jag sitter med min mac blir det hellre sängen. Ut ska det, bums! När jag slutar för dagen ska jag koppla ihop hemmabion för att sedan gå igenom ett antal Simpsonsavsnitt. Jag är sjuk och behöver vila, lugn och ro.

Dumb Blonde.

Fortfarande blond, fortfarande förjävla konstig färg. Men allt tar sin tid. Vill man vara fin får man lida pin. Det är vad jag har lärt mig. Om en stund drar vi kosan mot Holsbybrunn, världens ände. Mitt andra och sista år på journalistlinjen, därefter väntar förhoppningsvis arbetslivet. Anställer de smarta blondiner, ey? Eller förlåt, jag omformulerar frågan. Anställer de deltidsblondiner på heltid? ;)

Vänner ljuger inte

Igår fick jag lite av en knäpp. Jag ville göra något drastiskt, bara sådär. Handling utan tanke. Jag färgade håret ljust, jag blev.. just det, blondin. Jag skyller på facebook, många har genom superlatives satt mig som "most likely to have a blond moment". Deras önskan är min lag. Om jag tänker lägga upp bilder? Nej detta är mellan mig och mina obefintliga hjärnceller(?).

I hear in my mind, all of these voices

Tell me this night is over

"På torsdag äts det ärtsoppa, på lördag är det fest. Men fredag är ändå den dagen som känns bäst." NEJ. Jag gillar inte denna fredagen, inte alls. Jag hade planer på Malmöfestivalen, sista kvällen för i år där bland annat min "kärlek" Ola Salo och hans The Ark ska uppträda. Men det sket sig. Mina föräldrar ser hellre att jag trycker ner ansiktet i min teoribok och pluggar tills hjärnan sprängs. De gör allt för att hålla mig i närheten av böckerna. Mamma erbjöd tillomed lunchpengar både igår och idag för att få mig att stanna i stan och läsa till provet. Så det känns som om jag nästan måste stanna hemma bara för att få in alla jäkla vägskyltar i huvudet så föräldrarna blir nöjda. Men jag känner i min lilltå (eller var det kanske stortån?) att det kommer gå åt helvete trots allt ihärdigt pluggande! Det går ut lika fort som det går in, jag får huvudvärk och drömmer mig bort en stund eller två, frågorna är helt-fucking-förvirrande och formuleras i världens längsta meningar utan ett enda jävla komma! Gnäll-Sara borde bli mitt nya smeknamn eller.. Nej nu gav jag er en massa idéer.

Imorgon är det sommarfesten i Hembygdsparken, en hel drös med band kommer dit och spelar gratis, jag ska dit för Porn&Grafik bland annat! Hoppas att vädret gör en "hej-nu-är-det-sommar-igen-oj-vad-varmt-det-blev!" Isåfall blir det att kanske göra något till radion? Emil, en av mina närmaste vänners lillebror känner killarna i P&G så man kanske kan knycka till sig en intervju? Det hjälper ju både dem och mig. På kvällen är det höstpremiär för Club Elvira, om man då har dödstråkigt och inte orkar plugga teori genom under hela kvällen kanske man borde göra ett stopp där också? Tål att tänkas på.

Bröstkonversation.

Luften har gått ur mig.

Ledig från Ädelfors Folkhögskola men inte ledig från JCH Trafikskola. Pluggandet går fram och tillbaka, mina största problem är alla lustiga vägmärken och "om du kör om och det kommer mötande trafik vad.." Herregud, världens lustigaste frågor med invecklade svar. Varför inte raka frågor utan massa krummelurer? Jag får huvudvärk och till råga på allt så börjar jag bli sjuk med, jävla igentjockade halsjävel (för att uttrycka mig milt). Det tär på krafterna och jag vill vara fit for fight under veckans gång och ha energi över till både körlektionerna och teorin, men musten går liksom ur mig. Bah!

Player for the weekend.

Som sagt var jag i Göteborg under helgen och med mig hade jag mitt jätte"entourage" för att festa järnet med. Vi var uppe runt 13:00, slog till med en tacobuffé på Nordstan för att sedan inhandla lite fina kläder på bland annat H&M och Monki. Vid 17:00 fick jag bege mig till Stenpiren för soundcheck och genomgång att kvällens final. Att stå på scen är inte min starkaste sida, jag står hellre bredvid och väntar in de riktiga stjärnorna för att få mig en stund tillsammans med dom. Trots detta var det min tur först, det gick käpprätt åt helvete, både pga dålig planering och scenskräck men även pga att kidsen i publiken inte kunde hålla käft under mitt genomförande på scen. Jag kom av mig och glömde viktiga delar som jag tidigare övat in, men trots förlust mot en glad tjej med attityd var jag ändå väldigt stolt över mig själv. Att lyckas övervinna en del av min extrema scenskräck genom att stå på scen i Göteborg, det var häftigt trots att knäna gång på gång var på väg att ge upp och ge vika.

Vid 22:30 begav vi oss ut i vimlet av tusentals Göteborgare, sista kvällen på Kulturkalaset och alla var festsugna. Vi drog oss mot favoritstället nummer ett, Sticky Fingers. Först var det på tok för lite folk, men efter ynka timmen var det fullt uppåt alla väggar och golv. Vi skakade mest loss på dansgolvet längst upp till hits av Justin Timberlake, Lionel Richie och Michael Jackson, även Peps Persson fick vara med på en hörna med sin Oboy! Pga min dåliga planering hade jag inte hunnit inom Systembolaget detta grämde mig rejält. Dock bjöd mina fina vänner på både drinkar och shots i mängder så jag klarade mig gott och väl. När jag skaffat mig pengar ska det bjudas tillbaka, var så säker! Det pussades, hånglades och kramades i baren, även en och annan hand grävde sig in en en byxa eller två. Fan vad det måste sett ut, jävla skåningar! Jag var uppvaktad mer än någonsin vilket kändes både konstigt och smickrande på samma gång, två killar från Karlstad och en från Sundsvall (alla pluggade de i Götet). Även ett gammalt Göteborgsragg hörde av sig men jag dissade honom hårt, jag hade ju fullt upp att äga dansgolvet. Ingen kille kunde mäta sig med hur roligt jag hade det på dansgolvet!

Vid ca 05:30 var det dags att sova efter ett trångt besök på Burger King bredvid hotellet. Yrseln hade trängt sig på och likaså en gnutta av muntorrhet vilket inte var uppskattat då jag inte kom ur sängen pga just yrseln. Vid 10:30 drog vi i oss frukost, lättare sagt än gjort för hungern satt långt inne. En vända till NK satt fint där vi drack Chai Latte och tittade på folk som gick förbi. Runt 13:30 var det dags för avfärd, jag hade egentligen ett tåg bokat till mig, men hoppade det för att hänga med vännerna hem i bil, mycket bättre då man har sällskap.

Jag vill tacka er alla att ni följde med som mitt stöd under lördagen. Frida, Andreas, Robin, Ola, Niklas, Emelie, Julia och Therese. Tack :)
Och tack till alla som hejat fram mig trots förlust, det stödet var otroligt!

LO-HO-SE-HER

Ja, jag är en loser, men en jävligt stolt sådan. Att jag ens kom upp på scen och genomförde mitt tal, det visar att jag har stake.

L is for the way you look at me.

Då var drömmen nära, när hans hand nådde hennes. I ett ögonblick de förstod, att de var menade för varandra. Den starkaste av känslor som förde dem samman, det var kärlek vid första ögonkastet. Ingen kunde någonsin tvivla på deras lycka. Genom höst, vinter, vår och sommar, han höll hennes hand och släppte aldrig taget. Åren gick, och för varje dag blev hon allt sämre. Tillslut fanns inte orken kvar, hennes hands grepp blev allt svagare. Att han fick hålla hennes hand var lycka som inte kan utmätas i ord. Hur stark deras kärlek än var så gick det inte att stå emot lagen om liv och död. Då kom vintern. Den glöd som en gång satte deras hjärtan i brand fanns fortfarande kvar, men kroppen svalnade fort. Greppet om hennes hand gled ur den vintern. Ensam är stark?

Om mindre än 24 timmar.

Om mindre än ett dygn vet jag min plats i finalen. Jag är mindre nervös nu än jag varit under hela veckan, det har liksom försvunnit för några timmar. Idag fick jag veta att fyra personer från min vänskapskrets följer med upp för att stötta mig, sen kommer även en av mina fina göteborgskor vara där uppe för att heja fram mig. Jag har fått frågan om jag är nervös, och visst kan jag erkänna att det pirrar, mest för delen då jag ska upp på scen pga min scenskräck. Men sen tänker jag nu också.. att ingen där uppe känner mig, så om det blir totalt fiasko rör det mig inte i ryggen mer än för min tid då jag står på scen, sen ser de mig aldrig igen. Jag är ju känd för mina blond moments, men jag ska försöka hålla de mindre levande imorgon kväll, det är kanske bäst så? Tror jag.. eller jag vet!

Som jag trodde.

Hon kom aldrig. jag ringde henne fyra gånger minst och inget svar. Kvart i fyra fick jag ett sms gällande varför. Lite sent enligt mig, lite för sent. Men det grämer mig inte, jag orkar inte bry mig, har annat viktigare att tänka på som morgondagen. Nu ska jag lägga en ansiktsmask för att utrota alla jävla finnar och pormaskar som just tagit tillfället i akt att poppa upp när man som minst ville det. Jag brukar aldrig ha problem med min hy, men när det väntas att visa upp sig, ja då se på fan att de ploppar upp och säger hej. Trams!

Sofie-jag-är-hungrig!

Sitter här och inväntar en kompis för en fika/lunch på stan. Vi sa runt ett och att hon skulle ringa innan hon körde, men har hon ringt? Nej. Jag har inte ätit idag och jag tror snart att magen sprängs, och andra sidan får jag skylla mig själv när jag inte äter frukost. Jag föredrar att sova längre istället för att äta. Fast just nu skulle jag kunna göra vad som helst för en fet hamburgare, eller kanske en fläskig grisröv. Uh vad fel det lät. Jag tar tillbaka det.

Rain on my shoulder.

Mörkret har lagt sig över hustaken och natten är här. Jag hör hur regnet smattrar mot takfönstret, det går som i vågor. Jag går ut i nattens kolsvarta mörker och låter kläderna falla. Min nakna hud bli målet för vattendropparnas fall. Min hud knottras av kylan och de ynka hårstrån jag har på mina armar reser sig. Gåshud. Det kittlar till i nacken då vinden viner i mitt hår. En rysning färdas längs min ryggrad ned mot svanken i ren njutning. Jag sluter mina ögon och önskar att du vore här, bakom mig flåsandes i nacken med dina händer vandrandes över min kropp. Jag biter min underläpp blodig i desperation efter dig och din hud, mina fingrar söker den glänta som bringar njutning. Om du var här. Kom, det är dig jag vill ha nära och omfamna tills dagen gryr.

Dangerous.

Det svider rejält på mitt vänstra lår och det har varit så sedan jag satte mig här vid min macbook i knäet. Jag kan berätta att det är tack vare att jag satt i bara trosor vid datorn tidigare idag som mitt lår numera är min blivande fiende (om det inte går över strax). Det är ordentligt rött och gör inte mindre ont bara för att jag numera sitter med tjocka jeans. Ingenting hjälper, funderade ett tag på att använda mig av isklampar att kyla ner låret med, men då blir det bara blött, bah. Livet är hårt. Man kanske borde byta ben, så det bränner till ordentligt på det högra med? Då blir det i alla fall en jämn "bränna". Haha.

KO(OLT) SNACK PÅ MSN.

Min vän Julias familj bor lite utåt, på landet och hennes pappa har kor. Nu var de ännu en gång ute på upptäcksfärd vilket Julia fann väldigt tröttsamt.

[22:07:04] [Pearl] säger:
De var kanske trötta på sin egen hage :P
[22:07:10] Julia säger:
om jag hade haft ett gevär så skulle jag minsann kunna meja ner varenda en
[22:07:34] [Pearl] säger:
neeej!! gillar du inte kor?
[22:07:55] Julia säger:
jo men icke våra
[22:08:08] [Pearl] säger:
haha nähä. är de så jobbiga?
[22:08:40] Julia säger:
är ju ute på språng varenda sommar.
[22:08:49] Julia säger:
ganska så tröttsamt!
[22:09:08] [Pearl] säger:
ja det är sant. men de kanske vill ut på äventyr? :)
[22:09:46] Julia säger:
jo du kanske vill ta me dom ut på bio eller bowla nån kväll.
[22:10:09] [Pearl] säger:
åh vad mysigt. haha
[22:11:07] [Pearl] säger:
bara de bjuder på popcorn så fixar jag platser. ;)
[22:12:52] Julia säger:
ja det kan dom fixa.. en i vår grann by odlar majs så ta me spis eller micro :)
[22:13:25] [Pearl] säger:
TA MED EN SPIS TILL BION? Avancerat!
[22:13:45] Julia säger:
ja du e ju så hi-tech :P
[22:15:02] [Pearl] säger:
då får jag gnugga geniknölarna en aning.
[22:15:43] Julia säger:
var har du dom? :)

Uppvärmning inför ännu en kväll med min favoritfamilj.

New York, New York?

Nu har jag hämtat ut mina tågbiljetter inför resan till Göteborg på lördag, det blir X2000 som jag tycker så bra om och går på endast 2 timmar upp. Väl uppe ska jag göra stan med de pengar jag har. Det blir både Weekdays, Monki, Shock och H&M i Nordstan om jag får som jag vill? Runt 17:00 ska vi bortåt lokalen och soundchecka för att därefter köra igång runt 20:00, vid 22:00 är vinnaren korad och denne får en resa till NY och gå på TRL. Scenskräck är min största motgång och den kommer påverka både röst och sinne, så håll era tummar att jag ens kommer upp på scen utan att tuppa av och dunka huvudet i trappan. Sist jag intog Göteborg var under Pier Pressure, då hann vi även med ett besök på Sticky Fingers. Jag hoppas det även blir det stället vi drar till efter finalen så jag får skaka loss ordentligt och dricka tequila rose i massor. Nu borde jag komma på en jävligt bra formulering till varför jag är värd resan. Uh. Hmm? Eh? Ja, det kommer väl ur mig någon gång, helst innan lördag..

Psst. Ja bilden är från senast jag gjorde Götet osäkert ;)

Vem tänder stjärnorna?

Kom hem för en halvtimme sedan efter en kort vistelse i stugan nere i Yngsjö. Vi var och besökte några vänner till familjen under kvällen, åt grillspett & grekist sallad och till det drack vi rödvin. Mycket mysigt och alltid trevligt att sitta och snacka skit med dom. De var såklart nyfikna på mitt liv eftersom vi ses så sällan så jag fick då aldrig hålla truten eftersom de hade mycket att ta igen, haha! Efter vistelsen där inpå sena natten gick vi hem i kolsvart mörker och det enda som lyste upp vår väg tillbaka var stjärnorna. Jag älskar tystnaden, dit kan man fly stressiga dagar. I Yngsjö finner jag ro innan det är dags för ännu ett stormigt läsår.

Next Up, Yngsjö.

Imorgon ska jag för första gången i sommar besöka familjen i vår sommarstuga i Yngsjö. Visst har de varit i Hässleholm då och då för att säga hej men annars har jag varit konstant ensam hemma i snart en månad. Och visst känns det tomt emellanåt, speciellt tomt när inte ens hunden är hemma eftersom det blir så tyst utan honom. Jag ser fram emot att träffa voffsingen och dessutom både bror och föräldrar. Kanske tar jag till och med mitt första dopp i havet för i år? Det återstår att se vad vädret tillåter. Dock blir vistelsen bara kortvarig, på tisdag flyr jag stugan för körning med bilskolan hela veckan lång. Körkortet nästa!

Flaggan i topp.

Nu är jag handlat alla förbödenheter inför sista veckan själv. Det blev både grönsaker och coca cola. Fick mig dagens motionspass med iomed att jag cyklade till affären. Gött! Kom nyss hem och fick en smärre chock efter att gått igenom antalet besökare på bloggen. Vilken höjning. Ska vi gissa på att det är tack vare en viss kanonbloggerska?

Som jag tidigare berättade var det festivalens finalkväll igår. Jag var ordentligt trött men det hindrade inte mig från att dricka coronas och skumpa all night long. Mitt i vimlet såg jag en viss My (kanonbloggerskan) och jag kände bara att jag var tvungen att hälsa. Man är ju inte den som är den. Kul att se dig! Strax ska jag bege mig till Robin för film och skitsnack. Hoppas fan-i-mig att det inte börjar regna på mig, det ser rätt mörkt ut. Håll tummarna!

Hard knock life

Jag är sliten till tusen. Min trötthetsbarometer är ställd på max och jag är fullständigt utmattad efter fyra dagar av för mycket sprit, för lite mat och ännu mindre sömn. Jag har tagit mig en funderare och kom nyss på att ett glas iskall coca cola vore gött tillsammans med ett avsnitt av Sex And The City såhär daen efter festivalen MEN så tittade jag i kylskåpet och där fanns fortfarande bara öl och oliver. Det betyder att jag måste bege mig till Kvantum för att handla. Bah! It's a hard knock life!

Panic! In The Closet

Herregud. Okej, det ser ut som jag ska föröska mig ut ikväll med, är ju trots allt final på festivalen så varför banga det? Sitter med min första öl i handen och verkar cool-lugn på utsidan, men på insidan skriker jag. VAD FAN SKA JAG HA PÅ MIG? Alla snygga outfits ligger i tvättkorgen och även fast jag har massiva klädhögar i garderoben hittar jag verkligen ingenting att ta på mig. Jag tänkte köra uppklädd men ändå se vardaglig ut, som om jag inte försökt att anvancera och vanligtvis är så läcker. Men hur fan gör man det? Hittade en flummig rosa tshirt från TopShop och ett par glansiga leggins som jag för tillfället sitter i. Eller ska jag köra mitt rödvitrandiga asheta linne som jag får snygg klyfta i trots att jag har minitits? Ångest på hög nivå.