Inte en sommar som alla andra.

Höganäs ligger långt ut på spetsen av nordvästra Skåne med havet som närmsta granne och cirka en halvtimme färd från Helsingborg. Visst ser man det framför sig? Näe, okej. Kanske inte. Googla det vet ja'.. Där skulle hursomhelst ParkSommar ställa till med premiär fredagen den 6e juli.

En bussfärd och några vänstersvängar senare, motarbetad av mitt paraply i vinden stod jag utanför entrén vid Folkets Park i Höganäs. Världsmetropolen? Det kändes liksom lite.. dystert och väldigt tyst. Kunde detta bero på att folk hade svårt att ta sig hit på grund av alla översvämningar runt om i Skåne? Kanske slog jag huvudet på spiken, riktigt ordentligt?! Men inte blev jag deprimerad över detta, näärå. Inget skulle förstöra min dag här, det var ju ParkSommar och premiär också för sjutton gubbar, jag skulle få se Säkert!, Salem Al Fakir och även Moneybrother, vad slår det?

Innanför grindarna blev jag presenterad för Emma, hon jobbade med lite allt-i-allo såsom artistservice, catering och press. Hon visade mig in backstage och vi drack cider och åt jordgubbar medan hon presenterade mig för allt och alla. Nu visste de att jag kom ifrån Sveriges möjligen bästa community. Jag tittade ut över lokalen, överallt satt det folk och åt, jag hade kommit dit mitt-i-maten. De frågade om jag var hungrig då jag snabbt svarade "Nej, men tack ändå". Borta vid den upphöjda sektionen inne i rummet såg jag en stor kalufs, där satt Salem och pillade på sin mobil. Jag fick även skaka hand med snubben senare under kvällen, han ursäktade sig ordentligt för att han inte hade hälsat på mig tidigare. Jag log inombords, det kändes underligt att komma hit och träffa och se artisterna sitta rätt upp och ner i sköna chillout-kläder och inte göra något vettigt alls mer än att strosa omkring. Det är annat än att se dom stå och headbanga på scen inför hundratals möjligen tusentals personer.

På turnén jobbar det runt 50 personer inklusive artisterna. Man kan inte tro på allt detta jobb bakom. Jag tappade hakan flera gånger om när jag såg hur de stressade bakom scen. Vattenflaskor skulle finnas till hands, likaså handdukar och möjligen alkoholhaltiga drycker. Ingenting fick gå fel, och de jobbade hårt på det. Säkert! inledde på stora scenen och hon gjorde det med en sådan inlevelse där hon fick med både stora som små att sjunga med i sina underbart bedårande texter. Applåderna tog aldrig slut. Salem kickade även han igång rejält och hade energin likt en duracellkanin hög på druvsocker. Tjejerna jublade. Ni ska inte tro på vad tidningarna skriver - att han inte var bra för det är totalt osant. Anders Nunstedt släng dig i väggen! Salem ÄGDE scenen kort och gott. Runt 22:30 var det Moneybrothers tur, jag fick i egen hög person lämna av honom vid scenen, vilken skräck (blandat i lycka). Tänk om något galet fan hoppade på honom på vägen? Närå, så illa vart' det inte. Vi klarade oss fram och med en klapp på axeln och ett stort leende lämnade han mig för scenen. Efter ett konfettiregn fyllt av hits kunde jag inte stå stilla längre, höfterna vickade. Idag är jag mer öm än någonsin, sätt upp mig på väntelistan för höftoperationer.. Please?

Kort och gott, allting var bra, nej det var bättre än jag hade väntat mig. Trots kalla tår och frusna kinder var jag utomordentligt nöjd med kvällen. Det här gör jag gärna igen.