Okej. För att summera gårdagen. Bra och mindre bra, en blandning av kaos och stillhet. Typiskt mig. En orolig själ i en lugn kropp, det rycker i mig, det gör ont i nerverna, i musklerna. Det gjorde faktiskt både ont och gott. Jag vill mer än jag borde. Hur kan det förklaras i ord? Men jag lär mig alltid, och tar mig vidare framåt, sakta men säkert. Som vanligt lyckades jag bygga upp hopp, ett jäkla nederlag att jag ska vara så lättflörtad.
Förresten. Jag ljög. Jag lär mig inte av mina misstag, inte förrens det är försent. Istället bryter jag ihop över ingenting, över alla mina förhoppningar om lycka och välgång. Jag tittar mig i spegeln och ser bara en skugga över min kropp. Jag missade tåget, perrongen var tom.
Ni förstår inte. Ni känner inte mig. Inte för fem ruttna ören. När ni väl lyckats tränga er igenom min bubbla av drömmar, då ber jag er. Sträck ut handen och lägg den i min. Ni kommer aldrig träffa någon som mig. En mix av liv och misär i en och samma kropp. Med stolthet i ryggen visar jag att jag skiter blanka fan i att du pratar bakom min rygg, att du vrider kniven mellan kotorna tills jag nästan förblöder. Jag kör mitt egna race utan någon som helst kollaps. Låt mig gå min egen väg.
Men..
Man säger att man inte tar skit, går sin egen väg och är självständig men ljuger vi för oss själva? Är jag en av dom? Är vi inte tillräckligt ärliga för oss själva och mot andra?
Lyssna. Jag erkänner rädslan som gror inuti mig. Och för första gången står jag för den.
Jag fick allt och lite till. En hel värld av leenden. Mitt hopp och mina drömmar kollapsade i en nattsvart himmel. Efter eld kommer aska. Idag känner jag mig grå. Mörk och tom inuti. Jag behöver rena min kropp, allt luktar rök.
If I lay here, if I just lay here. Would you lie with me and just forget the world?
Jag tror, alla behöver vi nångång, någon. Bara att hålla i handen och glömma.. glömma och förtränga mörkret för en sekund.
söndag 29 juli 2007
Men sen träffade jag rätt, vilken äcklig andedräkt.
Upplagd av Pearl kl. 14:12
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag håller gärna din hand.
Närhet kan aldrig överskattas.
Slusk: Vad sött sagt. Vem är du?
Vem jag är? jaadu.. spelar det nån roll?
Slusk: Jag mest bara undrade. :P
Och jag kom på att det inte fans nåt lätt sätt att beskriva det på så jag försökte vara mystiskt hemlig.. =P
Slusk: Jag tror jag vet vem du är. För många bevis på din blogg.
Klart som sören att man någonstans bryr sig om vad andra tycker, men vet ni vad? DET SKITER JAG I haha. Du är fan så jävla betydelsefull att du inte inser det själv Sara. Du är du och det diggar jag skarpt. Lite konstig, väldans cool och helsjysst, och det bästa, du är Sara Åkesson på Gäddastorp. Det är fan inte många som kan säga de...
Är hemma från stugan nu din gåtordiga poetiker. Får hitta på något skojskoj som är galet. Och vet du vad som viskas i mitt öra? Solen är på ingång :D
Carolina: Sjukt snällt sagt. Jag tackar och trågar.. f'låt. Bugar!
Skicka en kommentar