Nu spritter det i benen på mig. Jag kan inte sitta stilla. Jag vill bara ut och iväg. Bort till dig och ta din hand, hålla den hårt i min och drömma om lycka. Men det är alldeles för långt, mina ben är trots allt alldeles för tunga för den långa resan jag har framför mig. Så det blir till att sitta kvar, framför min laptop och skriva det här. Det jag vill göra mest av allt inatt är att vara med dig och låta dina armar omfamna mig tills dagen gryr.
Men om jag blundar, sluter mina ögon och slappnar av, kanske jag möter dig i mina drömmar tillslut? Kanske får jag se dig igen och vakna med ett leende på mina läppar? Kanske. Det är värt ett försök, trots allt. Jag ska ta steget, det kan väl inte ta mer skada än det redan gjort. Det sår du skapade sist, av det finns bara en skorpa kvar, kanske läker det tillslut? Bättre att ångra det man gjort, än att ångra det man aldrig vågade göra.
tisdag 7 augusti 2007
What To Do?
Upplagd av Pearl kl. 01:39
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
*ler glatt*
Jag diggar hur du sätter vanliga okomplicerade ord efter varandra för att framkalla den där mysigt pirriga känslan
Är du kär eller är det bara en allmän saknad?
Jaså? gött..ja,lätt att det är årets match..japp, festa hela helgen:)
Slusk: Njae, inte kär direkt. Dock finner jag en människa intressant, som inte visar direkt intresse tillbaka.
Jens: Ja jag måste dit, men sällskapet blir svårare nu när pappa är i stugan.
Aha.. klassiskt, ju mindre intresserade folk är tillbaks desto mer vill man ha dem.. önskar dig all lycka till iaf! =)
Slusk: Precis, jagandet i det stora hela är grymt kul men samtidigt tufft som fan ;P
Skicka en kommentar