Krossade drömmar, utan framtid.

Stopp. Stanna. Bara för en stund. Du kommer att se. Du kommer att förstå. Även om hon inte är jag, och jag inte är hon. Vi är bara en spegelbild av känslor. Ett förtydligande av smärta. Som finns inuti, i djupet av våra hjärtan.

Konturerna av en flickas späda kropp gör sig tydliga i den stora tunga spegeln. En värld raserad sedan länge uppenbarar sig i hennes bleka, knotiga ansikte.

Öppna ögon sluter sig och hon blundar hårt. Flickan kan inte förmå sig att förstå. Hon vill inte inse. Han som en gång stod precis framför henne, han som skulle bli hennes räddning. Som lovade att hålla hennes hand på vägen genom ätstörningarna, har nu ersatts med en reflektion av ett skal fyllt med krossade drömmar. Hon är fast. Tårarna och besvikelsen har tagit henne till fånga.

Hon kan inte släppa spegelbilden. Ständigt hittar hon nya konturer att iakta. Det bara finns där, rakt framför ögonen på henne. Och vill inte försvinna. Hur hon än gör, kommer hon alltid att vara... en flicka utan framtid


Sara Åkesson 2007