Skräckens melodi

Jag fick tag i biljett till Melodifestivalens final igår kväll. Högst upp på C-öst låg min plats och dessutom skulle jag gå ensam. När jag väl intagit Globen gick jag mot trapporna och såg till att alltid ha någon framför mig, dock gick jag alldeles för långsamt och var tillsist ensam återigen. Jag såg att de som tidigare var tre steg framför nu var 6 trappor över mig, då kom paniken. Hur långt upp skulle jag egentligen, hur långt var det kvar? Min höjdskräck är inte att leka med, men jag ville övervinna den, visa mig modig. Tillsist kom jag fram till dörren in till läktaren, jag vågade inte titta ut.. inte än. Jag letade upp C27 och rad 4, jag tittade ner mot platsen som var min, då brast det.

Jag var ovanför de högst uppsatta bildskärmarna och ovanför allt bygge, typ.. enda uppe i taket. Jag fick total panik och ställde mig intryckt i en av väggens alla hörnor med ansiktet inåt och började stortjuta, ringde mamma och hyperventilerade och sa att jag inte klarade av det här. Benen skakade, andningen blev svår och jag ville bara lägga mig ner. Jag frågade en anställd på Globen om man kunde stå någon annanstans och hon menade att jag istället kunde stå vid räcket.. som om det skulle hjälpa? Så jag ljög ihop att jag skulle ut och ta luft och vägen neråt kunde börja. Folk såg nog hur förstörd jag var, hur jag flackade med blicken och hur ögonen blänkte, det enda jag hade i huvudet var att inte trilla eller gripas av panik ännu en gång.

Tillsist var jag nere där jag en gång började, jag gick in på sektionen precis över parkett och ställde mig, när showen sedan hade börjat frågade jag ännu en på Globen vart jag kunde stå, denna gången lugnt och sansat utan tårar. Han sa att det säkert fanns platser över och sedan letade han upp en stol till mig, fantastiskt! Jag kunde äntligen slappna av och andas ut. med scenen mitt framför mig kunde jag med lugn och harmoni avnjuta finalen. Jag visste att Perelli skulle ta hem det men hoppades på Sanna. Typiskt.

Stort tack till min jobbarkompis Karin (som var vakt på VIPfesten senare) som ringde från bilen påväg till jobbet och kollade så att jag var okej efter min skräckfärd uppe i Globens tak. Mamma var också jävligt bra som försökte lugna mig, tack!

Kvällens bästa framträdande (förutom Sanna Nielsen som rörde mig till tårar)!

Celebrity Spotting (förutom de på scenen)

Jessica Olérs

Alexander Schöld

Sylvester Schlegel

Ingen går säkert.

Igår satt jag och pratade lite med Karin på jobbet. Hon är jobbar med säkerhet på flera olika arrangemang, bland annat Pirajaturnén som jag, Sara och Elham besökte. Där hade hon gått fram till en kille jag tycker är sjukt snygg (som även följer med på turnén med två kompisar) och sagt; Tjejen där borta i kort hår undrar vem som är singel?

Han hade svarat; Hälsa henne att jag är singel!

Jag skrattade högt åt vad hon hade sagt och frågat om hon drev med mig. Men hon tittade mig allvarligt i ögonen och sa att hon verkligen hade gjort det. Det förvånade inte Elham ett dugg, Karin brukar köra utan hämningar. 

It's friday!

Sitter på kontoret. Gör egentligen ingenting viktigt. Har mest suttit och lallat med Elham, Per och Karin. Tidigare idag var jag på Lunarstorms kontor och testade GB:s glassnyheter som kommer ut nu på måndag. Mari hade bjudit in mig, vilket var sjukt snällt. Jag kan väl säga såhär.. Jag är egentligen ingen glassoholic.. inte om man jämför med min bror. Han är en riktig sucker för glass.

Vi testade åtta stycken glassar var, dock bara typ fyra tuggor på varje, annars hade jag fått rulla hem. Favoriterna minns jag knappt namnen på, men Cornetto Citron var en av dom. Magnums nya var också extremt goda. Så på måndag ska jag ut och kränga glass i vårsolen.

Men nu ska jag däremot mest ta det lugnt, handla mat inför helgen och kanske hitta ett hot plagg om det blir party imorgon. Ha en underbar fredag!

OBS (eller hur man nu säger...) Mari har tagit bilden.