söndag 4 maj 2008

En oslipad diamant

Att tala innan man tänker är kanske inte det bästa, inte när man träffar nya människor... Dock är jag jävligt bra på det... eller visst tänker jag men det cirkulerar så underligt konstiga tankar i mitt huvud som bara måste komma ut. Och det gör dom också, men då blir det lätt fel. Jag önskar ibland att jag kunde ta tillbaka det jag nyss spytt ur mig, och behålla det i huvudet eftersom jag tror att folk lätt kan uppfatta mig som spydig annars, trots att jag inte menar något direkt av det jag säger. Bland pojkar blir jag lite vilsen helt enkelt, de är svåra individer. Hädanefter ska jag kanske bara hålla trut, så får vi se hur det går... 0-1 i första ronden, men än är det inte över.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Sv: har kollat med henne och det visade sig vara sant =/
Oh studerar du till journalist ? :) mitt drömyrke ju ;)

Anonym sa...

Hejsan hej på dig!!!
Halkade in på din blogg-sida nyligen och blev väldigt glad över att jag slant in här...visst, jag slog mig lite när jag halkade, men det var det värt...*ler*
Nu kanske du sitter där och undrar vem jag är för galning..eller så gör du inte det...men men, det är tanken som räknas.

Jo, jag tänker på det du skrev om att tänka sig för före man pratar...
Det tycker jag är lite onödigt.
Du är ju du, om det inte passar folk är det ju synd för dem.
Var dig själv...
Sedan är det klart att man kanske ska tänka sig för lite innan man pratar...
Kan ju vara så att man träffar på en person på stan vars mamma eller någon annan anhörig har dött, så skojar man om något som kan såra...
Iofs..du har en poäng där..
Men men, var dig själv och framför allt...Ha skoj!! *ler*

Ha det bra och njut av livet!!!