Just the 2 of us.

Titta mig i ögonen. Vad ser du? Inte bara färgen, leta dig in genom mina pupiller och se insidan av mig. En längtan, ett trånande, en rusning etsar sig fast i mina läppar. Du skakar. Jag sluter mina ögonlock, omfamnar dig och trycker dina frusna läppar mot mina. Hjärtat accelererar från ett till hundra på ett ögonblick. Trots din kalla hud mot min värmer du min själ likt ingen annan. Dina kinder blossar upp likt eldens kraft under ett Majbål. Du ler mot mig. Jag vill inte vara utan dina andetag.


Sara Åkesson 2007

[lägg en egen rubrik]

Solen går ner. Skymningen väntar bortom gatlampans blinkande ljus. Våta ögon smetar kajalen längs din nedre franskant. Världen suddas ut i en dimma av mörker. Med fladdrande fransar, frusna läppar och en vild hjärtklappning känner du att mörket tar över din kropp. Du huttrar och en ilande kyla når din nackes topp. Rädslan sprider sig längs dina blodkärl. Skakande läppar, mörkblå likt sommarens himmel. Känseln försvinner. Du famlar runt i mörkret likt ett litet råddjurskid utan mor. Månen träder fram bakom trädtopparna, den gnutta ljus det ger, för att du ska hitta tillbaka hem.

Sara Åkesson 2007

Men sen träffade jag rätt, vilken äcklig andedräkt.

Okej. För att summera gårdagen. Bra och mindre bra, en blandning av kaos och stillhet. Typiskt mig. En orolig själ i en lugn kropp, det rycker i mig, det gör ont i nerverna, i musklerna. Det gjorde faktiskt både ont och gott. Jag vill mer än jag borde. Hur kan det förklaras i ord? Men jag lär mig alltid, och tar mig vidare framåt, sakta men säkert. Som vanligt lyckades jag bygga upp hopp, ett jäkla nederlag att jag ska vara så lättflörtad.

Förresten. Jag ljög. Jag lär mig inte av mina misstag, inte förrens det är försent. Istället bryter jag ihop över ingenting, över alla mina förhoppningar om lycka och välgång. Jag tittar mig i spegeln och ser bara en skugga över min kropp. Jag missade tåget, perrongen var tom.

Ni förstår inte. Ni känner inte mig. Inte för fem ruttna ören. När ni väl lyckats tränga er igenom min bubbla av drömmar, då ber jag er. Sträck ut handen och lägg den i min. Ni kommer aldrig träffa någon som mig. En mix av liv och misär i en och samma kropp. Med stolthet i ryggen visar jag att jag skiter blanka fan i att du pratar bakom min rygg, att du vrider kniven mellan kotorna tills jag nästan förblöder. Jag kör mitt egna race utan någon som helst kollaps. Låt mig gå min egen väg.

Men..

Man säger att man inte tar skit, går sin egen väg och är självständig men ljuger vi för oss själva? Är jag en av dom? Är vi inte tillräckligt ärliga för oss själva och mot andra?

Lyssna. Jag erkänner rädslan som gror inuti mig. Och för första gången står jag för den.

Jag fick allt och lite till. En hel värld av leenden. Mitt hopp och mina drömmar kollapsade i en nattsvart himmel. Efter eld kommer aska. Idag känner jag mig grå. Mörk och tom inuti. Jag behöver rena min kropp, allt luktar rök.

If I lay here, if I just lay here. Would you lie with me and just forget the world?

Jag tror, alla behöver vi nångång, någon. Bara att hålla i handen och glömma.. glömma och förtränga mörkret för en sekund.

Driving one of your cars

Veckan gick relativt fort och nu är det fredag igen. Har tagit två körlektioner denna veckan och nästa blir på tisdag nästa vecka och då ska jag även skriva upp mig på intensivkursen, eftersom jag nu fått klartecken av vår linjeföreståndare att jag får en vecka ledigt. Göttmos. Så vem vet? Kanske jag har körkortet i handen i spetember om jag jobbar stenhårt? :)

Pearl Simpson

Jo det är bannemig jag. Hittade en kul sida hos My där hon hade gjort sin egen Simpson. Jag blev ju väldigt nyfiken eftersom jag tidigare bara gjort South Park figurer så visst provade jag! Och resultatet så att säga ser ni bredvid. Håret var svårast att hitta rätt med, annars stämmer både skor och byxor till min egna stil.

Jag har långtråkigt, mycket på grund av vädret. Sluta regna för bövelen, jag skulle ju ut och promenera. Bah! Vad gör man en regnig tisdag? Förresten, här kan ni göra er egna figur.

Dåligt mjöl i påsen

Men snälla! Har ni inget annat att komma med? Snälla Expressen, inte ens skvallertidningen nummer ett bland kvällstidningar, Aftonbladet har satt det som huvudrubbe. Löjligt. Vem bryr sig om den rika lilla kokainberoende flickan som alltid alltid kör runt i sin dyra exklusiva bil råstenad? Jag börjar bli trött. Ungefär som att ni alltid envisas med att skriva om Linda och Fadde. Uh, jag kräks, låt mig kvävas av mina egna smoothiespyor, nu - med- detsamma.

Rain on my shoulder

Okej, idag regnar det extremt mycket! Men trots detta har jag hunnit med både det ena och det andra. Först efter att ha lagt mig klockan fem imorse så vaknade jag runt två i eftermiddags. Då vankades det lunch. Några få timmar senare körde jag bil för tredje gången denna helgen, och pappa blir mer och mer nöjd med mina prestationer. Göttmos! Jag får in känslan och självförtroendet kommer joggandes efter mina rundor. Det går bara bättre och bättre. Efter en 45minuters brummande körde jag till Kvantum för att proppa korgen full med frukt och grönt. Som jag tidigare nämnt är dessa fyra veckorna mina diet-veckor, eftersom jag numer står för alla inköp när familjen är i stugan. Och på tal om det så drog de nyss till Yngsjö. Regnet öser ner utanför, sånt blir jag vanligtvis deprimerad av men inte nu, inte idag för jag har Transformers soundtrack på högsta volym!

Jäkla pack!

Sitter och halvsover framför vår PC och hör hur familjen springer runt i huset och packar sina väskor inför stugflytten imorgon. Japp, nu har de alla semester och överger Hässleholm för fyra veckor för stugmys nere i Yngsjö vilket jag anser väldigt skönt. Imorgon drar de kosan neråt och då är jag ensam hemma för att regera över "storstaden". Ha!

Vad som återstår av denna kvällen och hur händelserik den blir får jag se. Frida vill bunkra upp med onyttigheter och film då jag är mer sugen på party. Men tyvärr verkar hela Hässleholm ha hamnat i en trans fylld av sega gubbar. Bah!

BRUM så liten bakom ratten.

Idag klockan 08:50 hade jag min första körlektion på bilskolan någonsin, och faktiskt så gick det riktigt bra för att vara första gången. Vi tränade mest grunderna ute på P2området i stan och jag älskade, verkligen älskade bilen. Så lätt att köra med jämfört med vår egen. Nästa lektion blir på torsdag eftersom att han var fullbokad tills dess. Typiskt. Men desto mer tid att köra med pappa. Och på tal om det. Jag körde en dryg timme med honom med och jag hörde honom prata med mamma efter att vi hade kommit hem att "Sara är riktig duktig nu". Det värmer som fan. Nu jäklar ska jag tjöta in lite teori med, sen kanske jag har körkortet i spetember (eftersom de inte har uppkörningstid förrens då).

Mer fläsk på benen!

Mika ÄR underbar.

Lets go to market!

Idag var en seg dag, så jag tog mina spargrispengar (jo jag har faktiskt en, svart med döskallar) och åkte iväg med mamma och lillebror till Kiviks marknad. Det var för-marknad idag så mindre folk än vanligt, dock anser jag detta mycket bättre. Mindre trängsel är bara ett plus. Gudrun Schyman var där med FI och sålde kanelbullar som alltid. Mamma sa "Sara, ska du inte ta ett kort på henne?" eftersom jag fotograferar allt, svaret blev "Varför ska jag ta ett kort på henne när jag bara kan gå ner till tågstationen i Hässleholm och fotografera ett fyllo där?" Mamma skrattade. Vi var där nere i sammanlagt 3,5 timme, segt må jag säga också. Lillebrorsans kompisar som åkte med blev ALDRIG klara. Suck! Med mig hem fick jag bigarråer, gårdschips, sånna där bacon/grillchips som brukar säljas varma OCH framförallt gammeldags gräddbollar. Mums, frossa en vecka till, sen strikt diet. Imorgon ska jag fjäska för mamma så vi fixar en ny mixer till mig och mina blivande grönsaksskakes som jag ska leva på sommaren ut ;)

Dirty Harry

Jag tog en välförtjänt paus från blogger för att umgås med vännerna under helgen som passerat (fortfarande pågår). Harry Potter var mycket bättre än alla kritiker säger, dock satt jag bredvid en typisk tonåring med stripigt långt hår och svettlukt som inte är av denna värld. Därav var mitt biobesök mindre trevligt, det som kompenserade allt var i alla fall Radcliffes utmärkta skådespeleri. Damn vad han har gått och blivit hunkvarning! Jag vill bara ha mer. Nu ska jag kränga det sista av en god mandeltårta, uh illamåendet sitter i matstrupen.

Premmis!

Ikväll är det premiär för Harry Potter & Fenixordern och jag har i princip blivit tvingad till att följa med brorsan och se den. Visst följer jag filmerna för de är som sagt väldigt välgjorda och söta i sitt slag av fantasy, men att dra till bio klockan 24:00 på en torsdag, det är lidelse i fulla drag. Hu'. Innan bion inatt ska jag bunkra upp med litervis coca cola, fuck diet, det får bli när föräldrarna är i stugan. Man kanske skulle ta sig en ordentlig powernap innan med, så man inte totalkollapsar inne i salongen?

Aootch!

De där kanelbullarna jag talade om innan, de ville liksom inte stanna kvar. Längre än så går jag inte men jag kan säga att jag mådde riktigt risigt där ett tag. Nu däremot känns det lite bättre och jag är uppe på benen för att ta mig ett glas vatten. Jag tror att jag ska hålla någon medelmåtta på vad jag stoppar i mig i framtiden.

Diet, gör mig mindre fet?

Jag hade planerat att onsdagen skulle vara starten på mitt nya liv, då jag skulle lägga om kosten och bli hälsosam. Det börjades med en pastasallad gjord på fullkorn och med bara de nyttigaste grönsakerna, till detta drack jag isvatten. Dock klarade jag mig inte mycket längre efter att jag sett del ett av två i dokumentären "superskinny me" där två journalister ska uppnå size zero. Det blev för mycket och jag tryckte i mig kanelbullar som aldrig förr. Någon jäkla bieffekt måntro? Får se längre fram, när jag är ensam hemma, då kanske man kan lägga om kosten totalt utan att behöva bry sig om andra, då blir det fram med magic bullet och göra hälsosamma drinkar om så gällde livet. Härnäst, en huvudvärkstablett tack!

Inte en sommar som alla andra.

Höganäs ligger långt ut på spetsen av nordvästra Skåne med havet som närmsta granne och cirka en halvtimme färd från Helsingborg. Visst ser man det framför sig? Näe, okej. Kanske inte. Googla det vet ja'.. Där skulle hursomhelst ParkSommar ställa till med premiär fredagen den 6e juli.

En bussfärd och några vänstersvängar senare, motarbetad av mitt paraply i vinden stod jag utanför entrén vid Folkets Park i Höganäs. Världsmetropolen? Det kändes liksom lite.. dystert och väldigt tyst. Kunde detta bero på att folk hade svårt att ta sig hit på grund av alla översvämningar runt om i Skåne? Kanske slog jag huvudet på spiken, riktigt ordentligt?! Men inte blev jag deprimerad över detta, näärå. Inget skulle förstöra min dag här, det var ju ParkSommar och premiär också för sjutton gubbar, jag skulle få se Säkert!, Salem Al Fakir och även Moneybrother, vad slår det?

Innanför grindarna blev jag presenterad för Emma, hon jobbade med lite allt-i-allo såsom artistservice, catering och press. Hon visade mig in backstage och vi drack cider och åt jordgubbar medan hon presenterade mig för allt och alla. Nu visste de att jag kom ifrån Sveriges möjligen bästa community. Jag tittade ut över lokalen, överallt satt det folk och åt, jag hade kommit dit mitt-i-maten. De frågade om jag var hungrig då jag snabbt svarade "Nej, men tack ändå". Borta vid den upphöjda sektionen inne i rummet såg jag en stor kalufs, där satt Salem och pillade på sin mobil. Jag fick även skaka hand med snubben senare under kvällen, han ursäktade sig ordentligt för att han inte hade hälsat på mig tidigare. Jag log inombords, det kändes underligt att komma hit och träffa och se artisterna sitta rätt upp och ner i sköna chillout-kläder och inte göra något vettigt alls mer än att strosa omkring. Det är annat än att se dom stå och headbanga på scen inför hundratals möjligen tusentals personer.

På turnén jobbar det runt 50 personer inklusive artisterna. Man kan inte tro på allt detta jobb bakom. Jag tappade hakan flera gånger om när jag såg hur de stressade bakom scen. Vattenflaskor skulle finnas till hands, likaså handdukar och möjligen alkoholhaltiga drycker. Ingenting fick gå fel, och de jobbade hårt på det. Säkert! inledde på stora scenen och hon gjorde det med en sådan inlevelse där hon fick med både stora som små att sjunga med i sina underbart bedårande texter. Applåderna tog aldrig slut. Salem kickade även han igång rejält och hade energin likt en duracellkanin hög på druvsocker. Tjejerna jublade. Ni ska inte tro på vad tidningarna skriver - att han inte var bra för det är totalt osant. Anders Nunstedt släng dig i väggen! Salem ÄGDE scenen kort och gott. Runt 22:30 var det Moneybrothers tur, jag fick i egen hög person lämna av honom vid scenen, vilken skräck (blandat i lycka). Tänk om något galet fan hoppade på honom på vägen? Närå, så illa vart' det inte. Vi klarade oss fram och med en klapp på axeln och ett stort leende lämnade han mig för scenen. Efter ett konfettiregn fyllt av hits kunde jag inte stå stilla längre, höfterna vickade. Idag är jag mer öm än någonsin, sätt upp mig på väntelistan för höftoperationer.. Please?

Kort och gott, allting var bra, nej det var bättre än jag hade väntat mig. Trots kalla tår och frusna kinder var jag utomordentligt nöjd med kvällen. Det här gör jag gärna igen.

Tisdagstankar.

Idag är det tisdag, tror jag? Jag har tappat bort dagarna någonstans på vägen mot nästa termin i skolan. Så går det när man inte har ett jobb att gå till om dagarna och mest spenderar tiden över internet och sajter såsom lunarstorm och bilddagboken. Vilket liv jag har. Jag klagar över nackont och får till svar att "du sitter för mycket vid datorn". JAG VET OM DET! Men.. det beror mest på att det är NI som jobbar och jag vill umgås med ER. Förstår ni? Visst är det skönt att vara ensam, då kan man göra som man vill. Men att sitta dag ut och dag in ensam är då fan ingen höjdare. Snart har dock alla mina vänner semester och jag trycker de fulla med aktiviteter.. "Vi kan väl gå på Tivolirock!" "Eller kanske åka till ett sommarland och vara allmänt barnsliga?" "Och bada i havet när det någon ynka gång är sol!?"

Idag fick jag ett sms från Carolina som undrade över om jag kom till Båstad även detta året under tennisveckan. Visst är man sugen på party, men att jag kommer in på Madison eller Pepes Bodega är lika vanligt under "Bratsens övertagande" som att jag får träffa självaste kungen, typ lika med noll - zepp - zero! Om det inte vore tennisvecka VET jag att jag kommer in, det har jag gjort förr. Men nu ser ju jag inte ut som en blåst brud med skyhöga klackar och långa extensions och plutiga läppar, därav går jag miste om party i allas vårt Båstad (det ligger i Skåne, dock har vissa dryga Stockholmsklubbchefer tagit över det för en dryg vecka). Så jag kanske bara skulle chilla, skita i det. Jag vill ju hur-som-helst inte festa med några dryga stockholmare. Sist jag var på Stureplan (okej, första OCH sista gången) hamnade jag först på Buddha (tror det hette så) där vakterna var jävligt otrevliga och tog hårt i en och föste en åt sidan när man kom in, därefter hamnade vi på Café Opera, aningen bättre men inte alls den typen av människor jag dras till.

Där fanns de allihopa, bratsen som lockade till sig brudar med sina 10liters champagneflaskor, de fd dokusåpadeltagarna som snyltade och visade upp sig och sen även en och en annan popstjärna, killarna från Simple Plan. Jag passade inte alls in, över huvudtaget. Jag trivdes inte och kostnaderna var på tok för höga för en liten 18årig tjej med sommarjobb. Så vi tog varsin drink, tittade drygt på alla snyltande brudar och lovordade GUD att aldrig bli en sådan själv. Och så här långt har jag aldrig någonsin fjäskat mig till en drink. Visst har folk bjudit, men de har fått tvinga i mig dom, hellre att jag bjuder än att de bjuder mig!

OJ! Nu blev detta en blogginlägg om, ja allt möjligt. Men för att återgå till sommarlovet, kom igen homies, nu måste vi styra upp resten av sommaren innan jag dör efter ännu en körlektion. Jag är farlig, som Janne Långben bakom ratten.

Det är alldeles för sällan uppdaterar bloggen, men och andra sidan är det bättre att skriva något utav mening än bara blogga för att göra det. Eller hur? Det är nu över ett dygn sedan jag var i Höganäs på ParkSommar-premiären och jag är fortfarande rätt sliten. Dock saknar jag redan atmosfären och allting runt omkring. Det var mysigt, trots den märkbara kylan jag andades in och trots att det regnat hela dagen och luggen låg fuktad mot pannan. All musik värmde mig från hjärtat och enda ner till tårna. Håller just nu på att sammanställa allting i en blogg som ska upp på lunarstorm på tisdag. Dock undrar jag hur jag ska lyckas få med allting? Vi får väl se, hoppas att folk gillar förvirrande läsning, för det är vad jag är, förvirrande men precisis när jag ska återskapa mina handlingar och tankar.

Sommar (och sol?)

Idag har det regnat konstant hela dagen. Det har inte kommit ett enda tillfälle till uppehåll där solen lyckats titta fram. Så här sitter man. Framför datorn och gör bara bråkdelen mer än ingenting. Har nyss tittat klart på Dreamgirls, en bra film om man är musikalisk och gillar det gamla stuket i RnB. Transformers står på tur inför kvällen, kanske inte min typ av film men ändå, jag trodde detsamma när det gällde Die Hard 4 och den var ju sketabra.

Imorgon bär det av till Helsingborg/Höganäs för Parksommar. Drar mig uppåt på eftermiddagen för att avnjuta några av Sveriges just nu hetaste artister.. Salem Al Fakir, Säkert! och Moneybrother. Två av dessa har jag sett sedan tidigare och har heller inte något emot att se om. Moneybrother var på Hultsfred och Salem såg jag senast på Siestan här i Hässleholm. Vilket drag. De snubbarna vet hur de ska dra fram dansen ur en och dra ut smilbanden två meter åt båda hållen. Salems "Dreamgirl" är den bästa svenska låten på oerhört länge. Säkert! är rätt nytt för mig, men vad jag vet har hon tidigare varit medlem i Hello Saferide (?) Rätta mig om jag har fel. Hennes låt "Vi kommer att dö samtidigt" är en klockren sommarplåga utan att egentligen vara en plåga överhuvudtaget. Jag kanske borde packa väskan. Kamera, mobil och anteckningsblock, inget får glömmas. Laptopen följer även med, vi kan inte vara utan varandra helt enkelt.

Nu ska jag tvinga ut hunden i regnet. (Otroligt. Man kanske borde duscha utomhus och spara på miljön?) Han är rätt bortskämd den knasbollen. Tidigare idag gick vi med ett paraply över honom för att han överhuvudtaget skulle kunna göra sina behov, han hatar nämligen regn. Önska mig lycka till. Han är rätt bra på att kämpa emot... eller väldigt bra.

Sssh. Don't Tell.

Jag har något på G. Något som kan få min breda röv att lämna Hässleholm för en kväll. Det känns riktigt bra. Gör't Sara! Du kommer inte att ångra dig.

Pier Pressure - Frihamnen Göteborg 1/7

Jag är rätt bra på att inte fatta mig kort, så vi får se hur bra jag lyckas denna gången. Efter en blöt kväll med mycket sprit under lördagen vaknade vi upp i Niklas lägenhet efter endast fem timmars sömn med både ryggont, nackspärr och baksmälla. Efter varsin dusch och allmänt häng på toaletten gav vi oss iväg runt 13:45.

Lyckades köra vilse tusen gånger om och hamnade därefter på en mack där jag inhandlade batterier till kameran. En kluns med norrmän (heta!) stod framför oss i kön och jag körde på stort och lovade Frida att flytta till Norge. Dock var de världens segaste på att handla och möjligen på tok för unga (?) så jag ändrade mig rätt snabbt. Jag kan väl besöka landet.. någongång, typ.

Ännu fler felkörningar och inte ens Pobbes GPS kunde vägen, jäkla brittiska kärring! Vi var väl framme runt 14:40, halvvägs in i Neverstore som var ett av alla band vi kom för. Satan! Vi gick snabbt in på området och hann ändå med runt fem låtar innan de tackade för sig. Därefter blev det mat, potatissallad och grillade grönsaker, betoning på grönsaker. en halv paprika (vilket jag avskyr) och en halv kronärtskocka (eh?), 60 spänn för världens minsta portion. URK! Vi spanade in bandet Less Than Jake, faktiskt något som föll mig i smaken, SKAPUNK så det smäller om det.

Därefter gick vi bort mot stora scenen för att se The Sounds, Maja & co gör mig aldrig besviken. "Vi har en hemlig gäst med oss idag", sa Maja på klingande skånska och ut kliver Bam Margera och hans fru Missy. Alla kameror höjs högt upp i luften och himlen blixtrar. Bam kör igång låten "Song with a mission" på tamburin(?) och alla jublar. Vilken show. The Sounds är ett av Sveriges bästa liveband. När konserten är över beger vi oss glada i hågen bort mog scen 2 och CKY's spelning. Plötsligt dyker Bam Margera upp även där, dock inte lika förvånande eftersom hans bror spelar i bandet.

Grym musik och basisten stjäl showen totalt. Han halsar whisky direkt ur flaskan, länger ur sig glåpord om hur hans pappa sagt till honom att knulla Avril Lavigne, men eftersom hon nu var gift fick en annan i bandet sätta på henne. Han hoppade och studsade som en levande duracellkanin, jag undrade ett tag om han inte fick tillräckligt med uppmärksamhet som barn eller han möjligen hade ADHD? Senare stöter vi på honom framför backstage-skynket och Frida vill ta ett kort. Han får syn på henne mitt bland alla små emo-kids och drar ur sig ett "Aaaaaw, look at her". Fridas kinder blir alldeles röda och hon mumlar något på engelska. Därefter kommr han bort till oss och utbrister "She's got a good one" när han får syn på min kamera, jag småler och tar ett kort. "Did you see me looking at her?", säger han och ler innerligt. Jag nickar trots att jag inte fick med det på bild, typiskt!

Mando Diao står som nästa band att äntra scenen och jag och Frida kryper oss långt fram på sidan av scenen. Därifrån ser vi ännu en gång Bam och Missy stå och njuta med varsin kall öl i handen njutandes till en av våra största musikexporter. Bra konsert, bra drag, bra BORLÄNGE! Efter detta minglade vi mest runt, köpte mer att dricka (nej till alkohol sedan gårdagen) och spanande in urvalet av band på den lilla Close-Up scenen. Senare under kvällen spanade vi in bland annat Sugarplum Fairy och Gogol Bordello. Därefter blev det ett jäkla tryck borta vid scen 1 och 2, Billy Talent äntrade scenen tidigt under kvällen och vilket ös det var. Därefter spelande även en annan kanadensare, alla småflickors idol, Avril Lavigne. En liten och tunn tjej med långt blont hår, sotade ögon kom in med en enorm rosa mick i handen och körde igång sin senaste singel "Girlfriend", trängseln var enorm utanför grindarna och vakterna sög på att slussa in folket ditt området runt scenen.

Hon avslutade med "Complicated" för att därefter lämna tid och rum till det största bandet på festivalen och det som dragit de flesta dit, My Chemical Romance. Tio minuter innan de intog scenen skymtade vi dem precis bakom och jag hoppade på så att knäna gick ur led. Därefter var det dags och den enorma flaggan med texten "MY CHEMICAL ROMANCE" hissades upp och jublet nådde inga gränser. Allsång i Frihamnen kunde arrangörerna kallat deras spelning för alla precis ALLA kunde texterna. Gerard Ways mellansnack var meningsfullt och trovärdigt och hela konserten kändes kortare än den egentligen var. En och en halvtimme senare avslutade de den bejublande konserten med låten "Helena" och tjuten nådde högre höjder och överröstade Gerards sång. Vilken spelning. Tack. Tack Pier Pressure för ett lyckat arrangemang. Det var inte många minus, jag är nöjd som fan!

Mer händelserikt blir det inte.

Min helg har varit minst sagt händelserik. För er som inte bryr sig om mitt händelserika liv, kan ju vänta in nästa inlägg.

FREDAG: Den började rätt sent då jag och kompisen Frida slog på stort och anordnade en egen privat förfest för två där vi spelade nördig festmusik och hoppade i sofforna skålandes med champagne i glasen (och en viss mån cider). Runt 24:00 drog vi neråt stan för att inta Kings Head, dock bestod 90% av jobbiga personer, ej uppskattade i våra kretsar så vi dansade för kung och fosterland i vår egen hörna. Plötsligt dyker Christoffer upp från ingenstans, vi dansar ett bra tag för att sedan konstatera att vi två är snyggast på stället och undrar var det andra packet kommer ifrån?! HA! Blev efterfest, heldött. Jag drog, de andra med. Mottog både samtal och sms senare från Christoffer om krashlandning hos mig över natten. Jag sa nej, skulle ju upp tidigt till favoritstaden Göteborg så hade absolut inte tid eller ork.

LÖRDAG: Åkte till Göteborg, jag, Frida, Pobbe och Niklas, var framme runt 16:00 då vi råkade hamna i en rikrigt nördig butik där nördar vs nördar krigade mot varandra med små små orcher och dvärgar som spelpjäser. TJUGO MINUTER SENARE efter att ha blivit påtvingad att testa spelet flyr vi fältet. Får kommentaren "Vad trodde ni, klart att de ville visa vad de gick för, inte varje dag det kommer in snygga brudar i den butiken". Ha! Wacko. Tog oss mot Pizza Hut i närheten av grönsakstorget. Höll på att dö av hunger så vi tryckte i oss varsin förrättssallad, no good, med detta orkade varken jag eller Frida våra pizzor och ville mer än gärna hellre lägga varsin. Klart att skadan skedde därefter, inte att jag spydde då utan jag fick snarare en jäkla massa kramper som höll i riktigt länge. När väl dessa släppt fick jag hälla i mig cider efter cider efter cider för att komma ikapp resten av gänget. Dock lyckades jag inte riktigt eftersom de körde på lakristshottar (jo de bjöd, men nejtack till lakrits). Jag körde skumpa med sen var det dags att springa till bussen, mot Sticky Fingers.

Frida var glad i hågen och allmänt högljudd och alla vi äntrade Sticky runt halv ett. Tre dansgolv och mycket spring i benen, dok valde vi det största längst upp i lokalen, där spelades det flitigt med både gamla och nya pop/rnb hits. Första tequilan slök vi efter en kvart med salt och citron, därefter blev det tequila rose, inte en, inte två och inte heller tre. Snarare tonvis. Lyckades få en över mig tack vare Fridas fumlande med naglarna, HAHA! Fick springa ner på toalette för att torka bort det mesta. En kille tog sig in där och sa att om jag hällde vatten över linnet skulle det märkas mindre. Sagt och gjort, han dränkte mig från topp till tå. Genomvåt slängde jag mig under handtorken medans alla tjejer som gick förbi sa att det verkligen inte tänkte på hur blöt jag var på linnet (NÄHÄ, är ni blinda eller?) Gick inget vidare med handtorken så jag fick låta det självtorka på dansgolvet. Kom upp och fortsatte shotta med Frida.

Kan ju säga att för första gången i mitt liv så ägde jag verkligen dansgolvet. Jag levde ut alla moves och skämdes inte det minsta för hur jävla ovig jag är (ungefär som ett kylskåp). Fick ögonkontakt medd en snubbe och vi började dansa. Go for it sa hjärnan men han var lite seg i starten. Tio minuter senare och inga moves. Jag började fundera på om han var gay eller bara blyg, så det enda sättet att ta reda på sanningen var att gå på't. Drog in honom bakom ett draperi och hånglade upp snubben mot väggen. Därefter fick jag hans nummer och drog, staken finns inom mig.

McDonalds nästa. Har aldrig haft så kul på en MCDonalds restaurang tidigare. Fick mig en cheeseburgare, halvvägs in tittar jag på den, inuti den och runt om. "Var är min gurka? Jag fick ingen!" "Det är ju den som gör cheeseburgaren ätbar." Frida skrattar tills hon kiknar, Pobbe likaså. "Hahaha, det var jag. Jag fick ingen så jag snodde din. Du tittade på mig när jag gjorde det" skrattade Frida vidare. "Jag såg det också" flinar Pobbe. DÅ är man borta om man inte märker att personen framför pillar i ens mat, HERREGUD! Vi kom hem runt 05:00 den natten. Och int blev det mycket sömn heller, tack vare bristen på sängar.

Tror att jag borde nämna Pier Pressure i nästkommande inlägg, med en bild eller två. Ska sätta igång en rulle u, det blir nog någon härlig amerikansk serie såsom Sex And The City eller Grey's Anatomy.