The night is darkest just before the dawn

Jag har alltid haft respekt för mörkret, när det lägger sig över hustaken.
Det man inte ser genom, det okända och kalla som finns därute i natten.
Och jag sitter inomhus, rädd för vad som gömmer sig under dess kyliga täcke.
Utomhus är det,
svart.

Natten är som mörkast.
Precis före gryningen.
Det är nu.

DA DA DA DA, BATMAAAN!

Ikväll blir det premiär... Igen. Batman The Dark Knight står på schemat och ingen är mer exalterad än vad jag är just nu. Folk kanske tycker att jag är sjukt töntig, men jag verkligen älskar alla dessa superhjältefilmer. Spiderman, Batman, Ironman, Superman... listan kan göras lång. Och jag har de flesta i min DVD-samling. Jag tror dock att det kommer att bli en jobbig kväll, inte för att jag inte kommer hänga med ett trevligt sällskap, för det kommer jag. Men att se Heath Ledger i hans sista filmroll någonsin det gör liksom rätt ont inuti bröstkorgen. Han var alldeles för bra för att lämna livet.

Som en slags stämningsförhöjare ska jag titta på Batman Begins innan bion, här måste man ladda upp ordentligt för sjutton!