Försöka går ju.

Ni som läser min blogg, ni är inte många men ni är tappra (lagom fjäskigt). Ni skulle inte vilja bli medlemmar på GratisBio? Försöka går ju, att fjäska till sig en biobiljett eller två när man inte har någon direkt inkomst att betala biljetten med. Film är som bäst på bio. Gör mig glad, ge mig lite kääärlek?! ;)

DA DA DA DA, BATMAAAN!

Ikväll blir det premiär... Igen. Batman The Dark Knight står på schemat och ingen är mer exalterad än vad jag är just nu. Folk kanske tycker att jag är sjukt töntig, men jag verkligen älskar alla dessa superhjältefilmer. Spiderman, Batman, Ironman, Superman... listan kan göras lång. Och jag har de flesta i min DVD-samling. Jag tror dock att det kommer att bli en jobbig kväll, inte för att jag inte kommer hänga med ett trevligt sällskap, för det kommer jag. Men att se Heath Ledger i hans sista filmroll någonsin det gör liksom rätt ont inuti bröstkorgen. Han var alldeles för bra för att lämna livet.

Som en slags stämningsförhöjare ska jag titta på Batman Begins innan bion, här måste man ladda upp ordentligt för sjutton!

En gång till, en gång till

Sex And The City var precis så bra som jag hade förväntat mig, kanske ännu bättre. Det var fullt på premiären, och pressen var självklart där för att dokumentera spektaklet. Filmen blev 20 minuter försenad då alla brudar (inkl. jag) skulle bunkra upp med popcorn och läsk inför vårt chick flick maraton. Så hur var den nu då? Jo. Jag skrattade tills jag grät, grät tills jag skrattade och snorade en hel del där emellan. Jag funderar faktiskt att på att se den ännu en gång, för jag orkar liksom inte vänta tills den släpps på dvd. Vill du göra mig sällskap? :)

Get Carried Away

På lördag är det Sverigepremiär för Sex And The City, och som jag har längtat efter detta. Vi blir ett stort sällskap som kommer att trängas i salongen. Redan på torsdag ska vi samlas hemma hos Emma, framför hennes projektor och kolla in de bästa avsnitten för att ladda inför långfilmen. Sommarens händelse? Jotack det är det nog.

Alla superhjältefilmer är nördfilmer.

Jag hade inte speciellt höga förväntningar på Ironman eftersom de flesta recensenter gett den rätt tråkigt betyg. Men efter över två timmars action med snygga bilar, klockrena nördprylar och fantastiska citat (av och med Robert Downey Jr) så var jag såld. Jag tror mer på känsla än recensenter, nu ska jag strunta i att läsa biorecensioner. Det räcker med struntprat, för vem bryr sig om deras åsikt?