En gång till, en gång till

Sex And The City var precis så bra som jag hade förväntat mig, kanske ännu bättre. Det var fullt på premiären, och pressen var självklart där för att dokumentera spektaklet. Filmen blev 20 minuter försenad då alla brudar (inkl. jag) skulle bunkra upp med popcorn och läsk inför vårt chick flick maraton. Så hur var den nu då? Jo. Jag skrattade tills jag grät, grät tills jag skrattade och snorade en hel del där emellan. Jag funderar faktiskt att på att se den ännu en gång, för jag orkar liksom inte vänta tills den släpps på dvd. Vill du göra mig sällskap? :)

Get Carried Away

På lördag är det Sverigepremiär för Sex And The City, och som jag har längtat efter detta. Vi blir ett stort sällskap som kommer att trängas i salongen. Redan på torsdag ska vi samlas hemma hos Emma, framför hennes projektor och kolla in de bästa avsnitten för att ladda inför långfilmen. Sommarens händelse? Jotack det är det nog.

Nu kan jag andas igen.

Tur att SATC's regissör gett alla oss fans klartecken om att Mr Big överlever långfilmen. Happy happy! Men vem är det då som går i graven? 

Förresten kom jag nyss hem ifrån världens längsta och härligaste promenad med kompisen Frida. Tre timmar varade den, och oj vad skönt det var att ut och röra på sig. Tack för ikväll gumman!

Kan det inte bli Juni... typ nu?

Jag bara längtar ännu mer...

I like, absofuckinglutly

Cynthia Nixon avslöjar visst för media att någon av huvudrollsinnehavarna kommer att dö i den kommande långfilmen. Herregud säger jag. Jag är ett troget SATC-fan och vill inte förlora någon i serien, inte ens den jobbigt bitchiga bögen Anthony som hänger med Charlotte. Hoppas det är ett skämt, eller att det är någon mindre betydande för helheten annars deppar jag ihop.

Förresten, när kan man börja förhandsboka biljetter? I must have! 

Craaavings som modebloggsflickorna säger.