Those spoken words.

Mjuk hud.. torra partier. Hennes näsa är flammig och röd likt eksemen på hennes smala och annars så vita armar. Hennes kinder är ljusrosa likt de gamla porslinsdockorna som står uppradade längs skyltfönstren i Gamla Stan. Stela leder och porslinsvit hy. Smärta är hennes andranamn. Hennes våta, tårade ögon klibbar samman de långa ögonfransarna. Svarta flisor efter den dyra mascaran från Dior etsar sig fast på hudens strama linjer längs den undre franskanten. Hon snörvlar till. Ordet saknad pumpar i takt med hjärtats rhytm.

Sekunder senare, med en hastig rörelse drar hon vänster arm längs näsans nedre kant. Hennes svarta, numera sönderblekta hoodtröja är nu täckt med ett glänsande skimmer av snor. Blicken söker sig hastigt mot den numera kladdiga ärmen. Ett stelt leende formar hennes särade läppar. Likt en svag hostning formas ljud. Skulle det liknas vid ett skratt?

Mörkret lägger sig som ett tjockt duntäcke över staden. Hon rotar febrilt i sin tygväska efter något att lysa upp nattens svarta himmel med, men hon finner då inget hjälpmedel alls. Då hon efter bara ett ögonblick inte längre kan se sina blodrött målade naglar längre får hon panik. Blodet rusar genom hennes utåtsätt späda skal. Inuti välver ett dimmigt rus av upproriga känslor.

Hon famlar i ett ständigt mörker. Överallt. Vart hon än går. Det gör alldeles för ont att orka dra på smilbanden. Det är väldigt sällan man ser henne le sådär. Precis så som hon just försökte. Hon nådde inte enda fram. En gåtfull flicka, full med hemligheter.
Hon lever på svartvita toner, i ett land, färgat av regnbågen.

Hennes palett förblir tom. Inte en pensel utdelad. Hennes händer, smutsiga av snor, fyllda med skit, bättre än en pensel måntro? Livet det går vidare.. likt myrornas krig. Svart på vitt, ständigt. Om och om igen. Färglös försvinner hon bort i stadens svärta. I ett iskallt IKEAland är hon född, där kommer hon att stanna. Tills livet rinner henne ur händerna, och hon blir fri, från all smuts hon ådragit sig.


Sara Åkesson 2007

Trainspotting

Sitter på tåget mellan Nässjö och Stockholm. Tåget var drygt 20 minuter försenat och mer kommer det att bli. En av motorerna är sönder och X2000 är för tillfället ett skittåg. Jag kommer absolut inte vara framme i tid till när jag ska träffa Mikaela. Fast något positivt kan jag ändå klämma ur mig.. Expressen ringde mig för drygt en timme sen och berättade att jag hade vunnit två biljetter till Gwen Stefani, cdskivor och även parfym.

Meen.. sen är det ju så. Jag har ju redan biljett till kvällens konsert. Har försökt att ge bort dessa två som gåvor till vänner, men ingen kan ta sig upp och hur många känner jag ordentligt i närheten av Stockholm? Nej precis. Man får kanske agera säljare utanför konserten, även om jag finner detta otroligt pinsamt. Det gåår ju inte att bara "Hej vil du kränga en biljett till Gwen Stefani?". Näe. Beslutsångesten och förvirrelsen är enorm.

Stocktown here I come.

Idag 10:12 drar jag, mot Stockholm. Herregud vad jag är nervös. Eller inte nervös, mest magknip. Tänk om jag glömt något? Biljetten packade jag ner igår kväll. Men tänk om den bara.. råkade försvinna när jag gick de ynka 100m upp till skolan? Näe, nu ska jag inte slåss med mina hjärnspöken. Biljetten finns där, i min gigantiska plånbok. Sen är min laptop med och kameran, check! Det var det viktigaste.

Jag ska nog klara ett dygn i Stockholm utom fara. Jag menar OM jag har glömt något så har jag alltid mitt visakort med mig.. eller? Fan, tänk om. Nej. Jag får dubbelkolla det där. Suck!

Gammel-Morfar, du fattas mig.

Som ett svärd genom hjärtat. En olidlig smärta gick rätt genom min kropp ut i blodomloppet och pumpade tillbaka, dit där du fanns, där du fortfarande finns. Mamma ringde ikväll och berättade att du lämnat oss ensamma kvar. Jag kunde inte förmå mig att förstå. Du har alltid varit där, hela tiden. Men nu finns du inte längre.

Du fattas mig. Jag kommer att sakna dig föralltid. Jag minns inte ens sista gången vi sågs. Jag skäms. Det gör alldeles för ont att tänka på att du är borta. Jag tappar ord på vägen. Min kropp skakar, chocken har ännu inte lagt sig till vila. Smärtan går liksom inte att beskriva. Hjärtat går sönder, och slits till trasor. Det kommer bli en lång natt..

& I cut it right away

Igår runt 20:00 på kvällen åkte det av. Håret. Jag hade tappat en del pga både stress och blekning, så istället för att gå och gömma mig i en sjal i månader klippte jag av det. Jag tog allt. Saxen gick igenom mitt tjocka bruna hår, rätt ner i papperskorgen. Nu liknar jag mest Sinead O'Connor enligt en och annan klasskompis. Visst känns det ovant. Men som en vän sa till mig, håret är en världslig sak.

& det blir hennes svåraste beslut hittills.

Att klippa eller inte klippa, det är frågan?

& stressen påverkar oss alla

Studio Cocktail gick bra efter omständigheterna. Rebecca hoppade av i sista sekund så jag fick agera programledare själv. Den redan befintliga stressen ökade med detta och gjorde mig till ett åskmoln då vi inte hade planerat något. Nu stod jag där, ensam med tomma händer utan någon att bolla idéer med. Men med hjälp av värmande ord från de andra klarade jag mig igenom persen och så gjorde även dom. Freja var kanon, Katarina likaså. Och Bengt kommer alltid vara den mesta och bästa läraren. Jag är hyfsat nöjd med min prestation. Nu återstår det att klippa ut de bästa delarna och därefter börja söka praktikplats.

Vem är det som sitter i studion?

Idag självkörde jag radio. Mer stressad än peppad sände jag timmen efter lunch. En intervju med Sandra i Obey Syndrome, en skivrecension på plattan Every Second Counts med Plain White T's och såklart en jävla massa musik. För mig är det självklart, musik är grejen!

Visst gick det bra, eller ja.. förutom en sak. Jag flippade och förvrängde rösten totalt. Från skåning till stockholmare på tre röda. Läraren som är ansvarig för studion fick fnatt och frågade vår radiolärare "Vem det var som satt i studion?". Så efter det lilla missödet(?) blir det bara skånska i radion. jag borde vara stolt över min dialekt menade de. Visstfan är jag det, men för det gör den sig inte bra i radion tänkte jag och muttrade.

Imorgon är jag på't igen. Då blir det åka av. Studion Cocktail är tillbaka mellan 13:00-15:00, då jag och Rebecca i klassen agerar programledare. Imorgon är temat: BÖCKER. Vi var i Göteborg i torsdags och gick på bokmässa. Där intervjuade jag bla. Bert Karlsson och Åsa Waldau, som ni mer känner som Kristi Brud. Vi får se vad som får plats i morgondagens program. Tjing på en stund.

SOLO - På egen risk

Imorgon kickar jag igång ordentligt vid 13:00. Då blir det SOLO för hela slanten. Jag kommer att sända ensam från journalistlinjens radiogrupp utan någon som helst hjälp av lärare eller klasskompisar. Morgondagens program kommer att handla om musik, mycket musik! Jag har gjort en riktig långkörare, en telefonintervju med Sandra Lundquist, sångerska i bandet Obey Syndrome. Vore trevligt om ni tittade in och lyssnade imorgon :)

Den ensammaste flickan i världen.

Skitiga kinder. Blöta läppar efter mascaravåta ögon. Hon skakar. Torkar näsan med hjälp av ärmen på sin svarta kofta. Tårarna har immat igen hennes ögon. Blicken är suddig av mascara. På parkbänken en kylig septembernatt sitter hon där, alldeles ensam i månens ljus med blicken ned mot markens hårda och ojämna yta. Trädens löv fladdrar försiktigt i vinden. Sist hon tittade upp mot trädets topp var löven klädda i grönt. Nu är de röda med sprickor längs kanterna.

Sommaren är sedan länge slut. Hösten var tidigt väntad. Välkommen till koftorna och mössornas tid. Ett vinddrag längs nackens kala kotor sveper hennes hår från rygg till kind. En rysning, ömsom härlig ömsom otäck når hennes ryggrads slut. Hon kurar ihop på bänkens slitna brädor och för knäna upp mot hakans mitt. I ett stadigt grepp omfamnar hon båda benen med sina armar. Kölden biter hennes skinn. En skär rodnad beträder hennes kinder. Läpparna färgas blå. Tårar fryser till is.

När dagen gryr vid tidig morgontimma, sitter hon fortfarande där. Kvar på den hårda och slitna parkbänken. Ihopkrupen likt en fjärilspuppa, ensam och kall. Det vi nu ser är endast ett skal av vad som tidigare var, den ensammaste flickan i världen.

Sara Åkesson 2007

Ey, nu smäller det igen!

Idag ska jag vara både tekniker och musikproducent för Studio Cocktail. Det kommer sluta i rent kaos. Tystnad i etern mellan 13-15 och kanske ett och annat slag i magen utdelat av mina klasskompisar.. kanske? Andas Sara.. andas!

Dammiga kapitel från tidigare liv

Ett.

Kärlek är ett ord av smärta för mig. En rysnings när min ryggrad. Den sprider sig längs med nerverna uti min kropp, följer blodflödet i mina vener och fortsätter mot hjärtat. Där stannar det upp och bildar en klump av torkat blod. Jag klär av mig, inför dig jag blottar min hud, min själ. Blott naken jag är inför dig, inför dina ord och tankar. De slår mig hårt i bakhuvudet. Du dödar mig sakta, tydliga tecken på svaghet träder fram.

Blodtillförseln stryps åt och luften går inte längre genom mina lungor. Andningen tystnar, det är ett faktum att du gjort mig svag. Hjärtat pumpar allt fortare. De sista dropparna i min kropp förseglar sig hårt, som torkade rester i mina vener. Slutet är här, allt är förgånget.

Två.

Det där med kärlek har jag aldrig förstått mig på. Ett tag ville jag bli en del av den. Jag öppnade mina armar för det magiska ordet alla talar om, kärlek. Mina vänner sa, att jag en gång längre fram skulle finna det vackra i ordet, det ville jag tro på, det vågade jag tro på.

Han fick mig att känna igen!

Jag släppte alla tankar kring hur jag tidigare blivit sårad. Så krossad då jag knappt kunde stå på benen. Dock fick jag vara med om ännu ett nederlag.
Allting blev, precis som förr. Kärlek är ett ord av smärta för mig. En rysning när min ryggrad. Den sprider sig längs med nerverna uti min kropp, följer blodflödet i mina vener och fortsätter mot hjärtat. Där stannar det upp och bildar en klump av torkat blod.

Jag klär av mig, inför dig jag blottar min hud, min själ. Blott naken jag är inför dig, inför dina ord och tankar. De slår mig hårt i bakhuvudet. Du dödar mig sakta, tydliga tecken på svaghet träder fram. Blodtillförseln stryps åt och luften går inte längre genom mina lungor. Jag tappar andan, om och om igen, du gör ont likt astman i mitt bröst. Andningen tystnar, det är ett faktum att du gjort mig svag. Hjärtat pumpar allt fortare. De sista dropparna i min kropp förseglar sig hårt som torkade rester i mina vener.

En gång smetade du in mig med ord, vackra ord, gjorda utav drömmar, gjorda för en drömmare. Du visste hur du skulle bära dig åt för att få mig på fall. Du band mig hårt, höll mig nära, jag var fast i dina ögon. Värmen du utstrålade var bara en hån mot mitt hjärta, orden du sa var förgäves, du menade ändå ingenting mer än att utnyttja mig, min kropp och framförallt min själ.

Du stal en del av mig, där är det ännu ett stort tomrum, ett hål att fylla ut, dagar jag får vänta tills läkandeprocessen är mig tätt inpå, de är långa. Det kommer ske i sinom tid. Inga ord skulle längre klämmas ihjäl av dig, framför mig. Dina händer skulle aldrig mer vandra längs min kropp, dina tankar aldrig flå min själ och dina ögon aldrig bränna de mina.

Du slet mig i tusen bitar, med en söndertrasad själ och blåmärken till synes bara inuti, visste jag såväl att allt nu var ett avslutat kapitel. Vi är historia.

Sara Åkesson 2007

Vilse i skogen vandrar hon omkring

Kom nyss tillbaka efter en lång promenad Holsbybrunn runt tillsammans med Lubna och Irma. Vi hamnade lite avsides och visste tillslut inte var vi befann oss. Efter en timme var allt kolsvart och när vi nådde ett mörkare skogsområde fann vi en bil lite längre fram. Vi drog några dumma skämt om våldtäktsmän och mördare då helt plötsligt bilens lyktor tändes och bilen sakta men säkert börja rulla mot oss.. Om vi sprang? Gissa!

Just let me cry

Jag vill bara gråta just nu, gömma mig för världen och låta tårarna rinna. Känna mascaran smetas runt rosorna på mina kinder, och låta salivklumpen följa strupen ned mot svaljet. Men jag biter ihop, trots allting.

My love <3

Idag köpte jag mig en Canon EOS 400D. Jag kommer fotografera sönder saker nu. Livet peppar mig. Världen är min lekplats. Som sagt, with Canon you can ;)

Till alla er där hemma.

Eftersom jag var svarthårig för knappt tre veckor sedan känner folk knappt igen mig längre. Så ni som är så äckligt jävla nyfikna där hemma, och som inte sett mitt blonda hår ännu, ni får nu utav mig en preview ;) Ikväll kommer jag hem, och då får ni sett den blonda kalufsen IRL, som man säger på chattspråk. Ska bli skönt att träffa familj och vänner igen, det var ett tag sen sist. Först ska vi fira 15åringen där hemma, brorsan har gått och blivit lastgammal, sen blir det party all night long :) Farväl Holsbybrunn, vi ses om några dagar!

Score!

Humorn är på låg nivå idag, riktigt låg. Men fy fan vad bra det är! Jag bara älskar knappnytt!

Personlighetsklyvning?

Enligt vissa i J1 är detta jag. Liten och ättrig, envis och jävlig, utan att vara direkt elak. Kan det stämma? Jag har även blivit jämförd med Lotta på Bråkmakaregatan. Kan det bero på den nya hårfärgen kombinerat med en gnutta kaxighet måntro?

Happy Birthday!

Grattis brorsan : ) Nu är du 15år, tiden går riktigt fort, för fort. Kommer hem till dig med en varm kram på fredag och stannar hela helgen! Då väntar även lite presenter! Hoppas att allt är bra med dig.

Puss&Kram/ Storasyster

Idag sänder vi!

Studio Cocktail mellan klockan 13:00-15:00. Be there!

Bootylicious

Idag har jag ont i käkarna. Tror detta kan bero på Jens, Johans och Eriks dans igår på "efterfesten" efter Eksjö-besöket. Jag skrattade tills tårarna rann. De skakade verkligen rumpa! Härligt med grabbar som vågar-vara-vimsiga.

I New Age Anda

Idag hade vi lektion med en New Age-utövare, Mem heter hon. Vi lyssnade till budskapet om NA och förde diskussion kring detta. De som ville fick även dra tarotkort. Jag drog två. Eftersom hon inte fick tala om dess betydelse i skolan fick vi bara korta och enkla meningar att gå efter. Mina kort var "De älskade" och "Prinsessa i brickor". Första kortet kommenterade hon med ett "Det ser trevligt ut" och därefter la hon på ett leende. Andra kortet berättade hon om "En ny horisont, nytt tänkande". Jag finner detta väldigt spännande och jag är fruktansvärt nyfiken. På ett sätt vill jag tro, men det är svårt. Men det där kortet med "De älskade", det fann jag väldigt trevligt ;)

Nu vart det klippt.

Idag råkade jag bara glida in i en frisörsalong och klippa av mig mitt tuffsiga och ruffsiga svintosvall efter all blondering. Det blev riktigt snyggt, Sandra (blivande kändisfrisör) gjorde en ordentligt markerande page på mig och jag kunde inte blivit mer nöjd. Nu börjar jag även känna mig avslappnad i den blonda håret också, vilket jag haft svårt för tidigare. Ska tvinga Paparazzi-Mattias att ta några bilder på mig tills jag ska byta bild här på bloggen. Hö'h. Jag har blivit så jävla tråkig här på bloggen. Det blir liksom inget utav alla tankar. Jag vill bli olyckligt kär och skriva bättre än jag någonsin gjort.. Eller bara leva miserabelt, lite i alla fall.

Svärmorsdrömmen - Marilyn Manson

I december kommer han, Marilyn Manson. Jag har redan sett honom två gånger, och han tål att ses igen. Lite av en gigant enligt mig. 2003 visade jag min farmor en bild av Marilyn, hon tyckte att han såg "kär ut". En fin påg alltså. Farmor, hon vet hon!

Vågligt jävla bra bruden!

Ella gjorde en tuff grej idag. Hon piercade läppen, på sidan precis som jag har det! Det blev verkligen skitsnyggt till hennes läppar. Värsta vågat bruden! I veckan är det min tur. Robin, hennes pojkvän ska hjälpa mig att göra ett hål till så nu har jag beställt kulor och stavar. Mina lärare kommer inte bli glada, de göt allt i sin makt för att övertala mig ur mina piercingar.
Jag säger no way José.