Studio Cocktail, tisdag

Imorgon sänder vi igen. Jag kommer att agera programledare tillsammans med Rebecca. Temat är resor. Vi får se vad jag lyckas knåpa ihop under dagen. Håller på med körschemat för tillfället, allt för att få så mycket "bosskänsla" som möjligt. Jag vill ju ha med bra musik i programmet och ingen jäkla Pippi Långstrump (som det hade blivit om en annan fått bestämma). Jag har även ett annat körschema att hålla i, fast då tillsammans med mina hantlangare Elinore, Jenny och Lubna. Programmet heter Studio Åsna (efter våra initialer i våra efternamn), det kommer att sändas först ikväll och därefter kör vi på hela veckan om det finns tid och utrymme för det! Lajbans.

Vittnesmål.

Alltså. Jag blev kallad som vittne till Tingsrätten, precis som jag trodde.

Vi var påväg hem en sen eftermiddag i Augusti för att anordna fest hemma hos mig, då dök han upp från tomma intet och försökte köra om. Allt gick så fort och det slutade i en rejäl smäll som ekade över området. Vi hade änglavakt och klarade oss centimeter ifrån en ordentligt-jävla-krasch, deras bil blev dock totalkvaddad. Så i december ska jag vittna mot snubben som nästan kostade oss livet. Det gör rejält ont i magen bara jag tänker på det. Åtalspunkterna gäller grov olovlig körning eller olovlig körning. Han ska åka dit så det bara smäller om det, för det han gjorde och hans jävla bortförklarningar fungerar inte i längden. Punkt!

NEW SHIT

Jag försöker att göra det så enkelt som möjligt. Så det blev en enkel logga till bloggen :D Nu ska jag börja ordentligt här igen. Har haft ett ordentligt uppehåll med noll inspiration, men nu är det på G. Jag är pepp! Tror jag? Haha!

Long time no seen.

Min blogg suger. Verkligen. Jag hinner inte med den. Det är en slags baby som kräver all slags uppmärksamhet, men jag klarar inte av det. Skolan tar för mycket tid, likaså privatlivet bortom denna plats. Dock kan jag väl ge en kort info om vad som hänt i mitt såkallade liv..

*Har nyss kommit tillbaka till skolan efter lov. Känns både bra och dåligt. Är inte helt frisk men ska överdosera nässpray så jag ska nog klara mig. Haha.

*Vi besökte SVT/SR Göteborg idag. Mycket trevligt att få se journalister in action, alltifrån de som jobbar med Krister på P3 till Uppdrag granskning och Filmkrönikan på SVT. Vi besökte studion, teknikrummen och makeuplogen. Ja allt som fanns. Helt otroligt vad mycket de fick plats med på tre våningsplan. Vi fick till och med se loungen där artisterna oftast håller hus när det spelas in exempelvis "Dobidoo". Mysigt. Besöket varade i tre timmar och avslutades på deras restaurang med utsikt över havet!

*Fick veta att jag antagligen kommer vittna i rätten under december pga bilolyckan jag och min vän var med om i somras. Inget jag längtar efter men tyvärr är det något vi är tvingade till. Jag våndas. Jag har förträngt det mesta för jag mådde psykiskt uselt ett bra tag därefter. Vi får se hur det går.

Nu ska jag försöka sova, det har varit en lång dag.

Krossade drömmar, utan framtid.

Stopp. Stanna. Bara för en stund. Du kommer att se. Du kommer att förstå. Även om hon inte är jag, och jag inte är hon. Vi är bara en spegelbild av känslor. Ett förtydligande av smärta. Som finns inuti, i djupet av våra hjärtan.

Konturerna av en flickas späda kropp gör sig tydliga i den stora tunga spegeln. En värld raserad sedan länge uppenbarar sig i hennes bleka, knotiga ansikte.

Öppna ögon sluter sig och hon blundar hårt. Flickan kan inte förmå sig att förstå. Hon vill inte inse. Han som en gång stod precis framför henne, han som skulle bli hennes räddning. Som lovade att hålla hennes hand på vägen genom ätstörningarna, har nu ersatts med en reflektion av ett skal fyllt med krossade drömmar. Hon är fast. Tårarna och besvikelsen har tagit henne till fånga.

Hon kan inte släppa spegelbilden. Ständigt hittar hon nya konturer att iakta. Det bara finns där, rakt framför ögonen på henne. Och vill inte försvinna. Hur hon än gör, kommer hon alltid att vara... en flicka utan framtid


Sara Åkesson 2007

HIGH FIVE!

I matsalen.

Lubna: Får man dricka öl här?
Sara: Det är äckligt med öl.
Boppe: Vad dricker du då, vin och sånt där?
Sara: Nej, jag dricker inte längre direkt..
Boppe: Vadå, är du gravid?
Sara: NEJ! Får du ställa sådana frågor till mig?
Boppe: Ja, jag får ställa vilka frågor jag vill.
Tystnad.

Sara: Boppe, har du gått och lagt på dig?
Fröberg: HAHAHAHA! Fan vad bra sagt!

Do you feel like a man when you push her around?

& hans läppar sprack i tunna sköra linjer. Han log allvarligt och fuktade dom lite sådär med tungan. Därefter tog han hennes händer och höll dom i ett hårt grepp. Hon såg hans förändring. Allting var annorlunda, ingenting var som förut. Han bet sig i läppen. Spruckna läppar blöder, det visste hon. Han sökte hennes blick, den hon länge försökt att undvika. Iskalla ögon, hårt och starkt rakt in i hjärtat. Smärtan, den mindes hon. Det gjorde riktigt-jävla-ont. När han särade sina smala blodiga läppar och berättade känslan om att molnen inte längre lyfte hans tunna kropp. Ett slut.

Hon ville inte ens tänka tillbaka. Det hade tagit henne alldeles för hårt. Hennes ansikte hade tynat bort i tårar då hon stod där med med sina fötter bredvid hans. Han använde ärmen på den gråa urtvättade hoodtröjan hon ofta hade lånat, och torkade hennes kinder torra. Det var sista gången. Det visste hon. Aldrig mer skulle han hålla hennes hand. Aldrig mer skulle han stå med sina fötter nära hennes. Aldrig mer.

Sara Åkesson 2007

Ursäkta röran, jag bygger om!

Oj vad mycket tankar. Jag borde sortera de väl, efter allt som hänt. Arkivera och spara. Jag handlar först, tänker sedan.. eller.. tänker jag inte alls. Egentligen. Det är mitt problem. Jag vet i de flesta stunder inte ens vad jag håller på med. Jag sparkar undan benen på mig själv, om och om igen. Som om jag gör det i ren njutning. Men egentligen gör det mest ont, hela tiden. Jag bara förstör för mig själv. Det är jag bäst på, jag gör det enkelt för mig. Kör på samma spår som alltid. För att hålla vanan inne. Färglösa toner följer mitt liv. Varför är jag ens förvånad?

Sitter på ett fungerande X2000 idag, destination Hässleholm. Är någonstans mellan Stockholm och hemstaden. Vi passerade Mjölby för ett tag sedan, så jag tror att nästa stopp innebär Nässjö? Enligt biljetten ska jag vara hemma vid 18:02 för att vara exakt, men troligtvis blir det lite senare.

Stockholm var fint, men grådaskigt. Precis som om det var hämtat ur mitt liv. Jag fick inga direkt vackra bilder på huvudstaden, heller inte på Gwen Stefani. De tillät inte mig att ta med min kamera. För att vara exakt sa de "Det är en Canon EOS 400D, den får du inte ta med in. Det står på biljetten". Som om jag inte visste vad jag hade för kamera, kära nån! Hann med en runda på Söder tidigare och shoppade smått på H&M och Gina Tricot. Skulle handlat ett par jeans och en kofta på Weekdays/Monki men det är samma grejer i Malmö så jag väntar hellre. Är redan back några tusen till pappa. Smart Sara!

Sen fick jag ett sms från 3mobil. Det visade sig att 3musik, som jag tidigare haft.. eller tidigare är löjligt att säga. Jag hade det tills för en dryg timme sen för att deras (ursäkta utrtrycket) JÄVLA hemsida inte fungerar. Jag avbeställde det för mer än ett år sedan och ändå fortlöpte det. Gissa om jag blev trött, ledsen.. allmänt besviken. Tänk hur mycket pengar det blir. Jag vill inte ens tänka. Tio minuter tog det innan vi nådde en lösning. De skulle ge mig 500 kronor tillgodo för detta eftersom ingenting kunde bevisas, ifall jag talade sanning eller om jag tryckt väck abbonnemanget. Bara det gör mig opepp. Att de inte har förtroende för en långvarig kund. Och jag som alltid alltid talat bra om 3. Inte nu längre. Iallafall inte deras hemsida. För den fungerar ta-mig.sjutton inte som den ska.

Något annat som är pissigt.. när jag ändå är igång. Min nacke är fucked up. Jag sov dåligt, på endast en kudde. Och det fick sina följder. Herregud. Det ÄR synd om mig. Verkligen.

Trots all skit var det ett bra dygn i Stockholm. Faktiskt! Jag behövde komma ifrån Småland. Jag saknar Skåne. Imorgon blir det till att fika sönder med Frida! Längtar! Då blir det bara skitsnack, härligt!

Those spoken words.

Mjuk hud.. torra partier. Hennes näsa är flammig och röd likt eksemen på hennes smala och annars så vita armar. Hennes kinder är ljusrosa likt de gamla porslinsdockorna som står uppradade längs skyltfönstren i Gamla Stan. Stela leder och porslinsvit hy. Smärta är hennes andranamn. Hennes våta, tårade ögon klibbar samman de långa ögonfransarna. Svarta flisor efter den dyra mascaran från Dior etsar sig fast på hudens strama linjer längs den undre franskanten. Hon snörvlar till. Ordet saknad pumpar i takt med hjärtats rhytm.

Sekunder senare, med en hastig rörelse drar hon vänster arm längs näsans nedre kant. Hennes svarta, numera sönderblekta hoodtröja är nu täckt med ett glänsande skimmer av snor. Blicken söker sig hastigt mot den numera kladdiga ärmen. Ett stelt leende formar hennes särade läppar. Likt en svag hostning formas ljud. Skulle det liknas vid ett skratt?

Mörkret lägger sig som ett tjockt duntäcke över staden. Hon rotar febrilt i sin tygväska efter något att lysa upp nattens svarta himmel med, men hon finner då inget hjälpmedel alls. Då hon efter bara ett ögonblick inte längre kan se sina blodrött målade naglar längre får hon panik. Blodet rusar genom hennes utåtsätt späda skal. Inuti välver ett dimmigt rus av upproriga känslor.

Hon famlar i ett ständigt mörker. Överallt. Vart hon än går. Det gör alldeles för ont att orka dra på smilbanden. Det är väldigt sällan man ser henne le sådär. Precis så som hon just försökte. Hon nådde inte enda fram. En gåtfull flicka, full med hemligheter.
Hon lever på svartvita toner, i ett land, färgat av regnbågen.

Hennes palett förblir tom. Inte en pensel utdelad. Hennes händer, smutsiga av snor, fyllda med skit, bättre än en pensel måntro? Livet det går vidare.. likt myrornas krig. Svart på vitt, ständigt. Om och om igen. Färglös försvinner hon bort i stadens svärta. I ett iskallt IKEAland är hon född, där kommer hon att stanna. Tills livet rinner henne ur händerna, och hon blir fri, från all smuts hon ådragit sig.


Sara Åkesson 2007

Trainspotting

Sitter på tåget mellan Nässjö och Stockholm. Tåget var drygt 20 minuter försenat och mer kommer det att bli. En av motorerna är sönder och X2000 är för tillfället ett skittåg. Jag kommer absolut inte vara framme i tid till när jag ska träffa Mikaela. Fast något positivt kan jag ändå klämma ur mig.. Expressen ringde mig för drygt en timme sen och berättade att jag hade vunnit två biljetter till Gwen Stefani, cdskivor och även parfym.

Meen.. sen är det ju så. Jag har ju redan biljett till kvällens konsert. Har försökt att ge bort dessa två som gåvor till vänner, men ingen kan ta sig upp och hur många känner jag ordentligt i närheten av Stockholm? Nej precis. Man får kanske agera säljare utanför konserten, även om jag finner detta otroligt pinsamt. Det gåår ju inte att bara "Hej vil du kränga en biljett till Gwen Stefani?". Näe. Beslutsångesten och förvirrelsen är enorm.

Stocktown here I come.

Idag 10:12 drar jag, mot Stockholm. Herregud vad jag är nervös. Eller inte nervös, mest magknip. Tänk om jag glömt något? Biljetten packade jag ner igår kväll. Men tänk om den bara.. råkade försvinna när jag gick de ynka 100m upp till skolan? Näe, nu ska jag inte slåss med mina hjärnspöken. Biljetten finns där, i min gigantiska plånbok. Sen är min laptop med och kameran, check! Det var det viktigaste.

Jag ska nog klara ett dygn i Stockholm utom fara. Jag menar OM jag har glömt något så har jag alltid mitt visakort med mig.. eller? Fan, tänk om. Nej. Jag får dubbelkolla det där. Suck!

Gammel-Morfar, du fattas mig.

Som ett svärd genom hjärtat. En olidlig smärta gick rätt genom min kropp ut i blodomloppet och pumpade tillbaka, dit där du fanns, där du fortfarande finns. Mamma ringde ikväll och berättade att du lämnat oss ensamma kvar. Jag kunde inte förmå mig att förstå. Du har alltid varit där, hela tiden. Men nu finns du inte längre.

Du fattas mig. Jag kommer att sakna dig föralltid. Jag minns inte ens sista gången vi sågs. Jag skäms. Det gör alldeles för ont att tänka på att du är borta. Jag tappar ord på vägen. Min kropp skakar, chocken har ännu inte lagt sig till vila. Smärtan går liksom inte att beskriva. Hjärtat går sönder, och slits till trasor. Det kommer bli en lång natt..

& I cut it right away

Igår runt 20:00 på kvällen åkte det av. Håret. Jag hade tappat en del pga både stress och blekning, så istället för att gå och gömma mig i en sjal i månader klippte jag av det. Jag tog allt. Saxen gick igenom mitt tjocka bruna hår, rätt ner i papperskorgen. Nu liknar jag mest Sinead O'Connor enligt en och annan klasskompis. Visst känns det ovant. Men som en vän sa till mig, håret är en världslig sak.

& det blir hennes svåraste beslut hittills.

Att klippa eller inte klippa, det är frågan?

& stressen påverkar oss alla

Studio Cocktail gick bra efter omständigheterna. Rebecca hoppade av i sista sekund så jag fick agera programledare själv. Den redan befintliga stressen ökade med detta och gjorde mig till ett åskmoln då vi inte hade planerat något. Nu stod jag där, ensam med tomma händer utan någon att bolla idéer med. Men med hjälp av värmande ord från de andra klarade jag mig igenom persen och så gjorde även dom. Freja var kanon, Katarina likaså. Och Bengt kommer alltid vara den mesta och bästa läraren. Jag är hyfsat nöjd med min prestation. Nu återstår det att klippa ut de bästa delarna och därefter börja söka praktikplats.

Vem är det som sitter i studion?

Idag självkörde jag radio. Mer stressad än peppad sände jag timmen efter lunch. En intervju med Sandra i Obey Syndrome, en skivrecension på plattan Every Second Counts med Plain White T's och såklart en jävla massa musik. För mig är det självklart, musik är grejen!

Visst gick det bra, eller ja.. förutom en sak. Jag flippade och förvrängde rösten totalt. Från skåning till stockholmare på tre röda. Läraren som är ansvarig för studion fick fnatt och frågade vår radiolärare "Vem det var som satt i studion?". Så efter det lilla missödet(?) blir det bara skånska i radion. jag borde vara stolt över min dialekt menade de. Visstfan är jag det, men för det gör den sig inte bra i radion tänkte jag och muttrade.

Imorgon är jag på't igen. Då blir det åka av. Studion Cocktail är tillbaka mellan 13:00-15:00, då jag och Rebecca i klassen agerar programledare. Imorgon är temat: BÖCKER. Vi var i Göteborg i torsdags och gick på bokmässa. Där intervjuade jag bla. Bert Karlsson och Åsa Waldau, som ni mer känner som Kristi Brud. Vi får se vad som får plats i morgondagens program. Tjing på en stund.

SOLO - På egen risk

Imorgon kickar jag igång ordentligt vid 13:00. Då blir det SOLO för hela slanten. Jag kommer att sända ensam från journalistlinjens radiogrupp utan någon som helst hjälp av lärare eller klasskompisar. Morgondagens program kommer att handla om musik, mycket musik! Jag har gjort en riktig långkörare, en telefonintervju med Sandra Lundquist, sångerska i bandet Obey Syndrome. Vore trevligt om ni tittade in och lyssnade imorgon :)

Den ensammaste flickan i världen.

Skitiga kinder. Blöta läppar efter mascaravåta ögon. Hon skakar. Torkar näsan med hjälp av ärmen på sin svarta kofta. Tårarna har immat igen hennes ögon. Blicken är suddig av mascara. På parkbänken en kylig septembernatt sitter hon där, alldeles ensam i månens ljus med blicken ned mot markens hårda och ojämna yta. Trädens löv fladdrar försiktigt i vinden. Sist hon tittade upp mot trädets topp var löven klädda i grönt. Nu är de röda med sprickor längs kanterna.

Sommaren är sedan länge slut. Hösten var tidigt väntad. Välkommen till koftorna och mössornas tid. Ett vinddrag längs nackens kala kotor sveper hennes hår från rygg till kind. En rysning, ömsom härlig ömsom otäck når hennes ryggrads slut. Hon kurar ihop på bänkens slitna brädor och för knäna upp mot hakans mitt. I ett stadigt grepp omfamnar hon båda benen med sina armar. Kölden biter hennes skinn. En skär rodnad beträder hennes kinder. Läpparna färgas blå. Tårar fryser till is.

När dagen gryr vid tidig morgontimma, sitter hon fortfarande där. Kvar på den hårda och slitna parkbänken. Ihopkrupen likt en fjärilspuppa, ensam och kall. Det vi nu ser är endast ett skal av vad som tidigare var, den ensammaste flickan i världen.

Sara Åkesson 2007

Ey, nu smäller det igen!

Idag ska jag vara både tekniker och musikproducent för Studio Cocktail. Det kommer sluta i rent kaos. Tystnad i etern mellan 13-15 och kanske ett och annat slag i magen utdelat av mina klasskompisar.. kanske? Andas Sara.. andas!

Dammiga kapitel från tidigare liv

Ett.

Kärlek är ett ord av smärta för mig. En rysnings när min ryggrad. Den sprider sig längs med nerverna uti min kropp, följer blodflödet i mina vener och fortsätter mot hjärtat. Där stannar det upp och bildar en klump av torkat blod. Jag klär av mig, inför dig jag blottar min hud, min själ. Blott naken jag är inför dig, inför dina ord och tankar. De slår mig hårt i bakhuvudet. Du dödar mig sakta, tydliga tecken på svaghet träder fram.

Blodtillförseln stryps åt och luften går inte längre genom mina lungor. Andningen tystnar, det är ett faktum att du gjort mig svag. Hjärtat pumpar allt fortare. De sista dropparna i min kropp förseglar sig hårt, som torkade rester i mina vener. Slutet är här, allt är förgånget.

Två.

Det där med kärlek har jag aldrig förstått mig på. Ett tag ville jag bli en del av den. Jag öppnade mina armar för det magiska ordet alla talar om, kärlek. Mina vänner sa, att jag en gång längre fram skulle finna det vackra i ordet, det ville jag tro på, det vågade jag tro på.

Han fick mig att känna igen!

Jag släppte alla tankar kring hur jag tidigare blivit sårad. Så krossad då jag knappt kunde stå på benen. Dock fick jag vara med om ännu ett nederlag.
Allting blev, precis som förr. Kärlek är ett ord av smärta för mig. En rysning när min ryggrad. Den sprider sig längs med nerverna uti min kropp, följer blodflödet i mina vener och fortsätter mot hjärtat. Där stannar det upp och bildar en klump av torkat blod.

Jag klär av mig, inför dig jag blottar min hud, min själ. Blott naken jag är inför dig, inför dina ord och tankar. De slår mig hårt i bakhuvudet. Du dödar mig sakta, tydliga tecken på svaghet träder fram. Blodtillförseln stryps åt och luften går inte längre genom mina lungor. Jag tappar andan, om och om igen, du gör ont likt astman i mitt bröst. Andningen tystnar, det är ett faktum att du gjort mig svag. Hjärtat pumpar allt fortare. De sista dropparna i min kropp förseglar sig hårt som torkade rester i mina vener.

En gång smetade du in mig med ord, vackra ord, gjorda utav drömmar, gjorda för en drömmare. Du visste hur du skulle bära dig åt för att få mig på fall. Du band mig hårt, höll mig nära, jag var fast i dina ögon. Värmen du utstrålade var bara en hån mot mitt hjärta, orden du sa var förgäves, du menade ändå ingenting mer än att utnyttja mig, min kropp och framförallt min själ.

Du stal en del av mig, där är det ännu ett stort tomrum, ett hål att fylla ut, dagar jag får vänta tills läkandeprocessen är mig tätt inpå, de är långa. Det kommer ske i sinom tid. Inga ord skulle längre klämmas ihjäl av dig, framför mig. Dina händer skulle aldrig mer vandra längs min kropp, dina tankar aldrig flå min själ och dina ögon aldrig bränna de mina.

Du slet mig i tusen bitar, med en söndertrasad själ och blåmärken till synes bara inuti, visste jag såväl att allt nu var ett avslutat kapitel. Vi är historia.

Sara Åkesson 2007

Vilse i skogen vandrar hon omkring

Kom nyss tillbaka efter en lång promenad Holsbybrunn runt tillsammans med Lubna och Irma. Vi hamnade lite avsides och visste tillslut inte var vi befann oss. Efter en timme var allt kolsvart och när vi nådde ett mörkare skogsområde fann vi en bil lite längre fram. Vi drog några dumma skämt om våldtäktsmän och mördare då helt plötsligt bilens lyktor tändes och bilen sakta men säkert börja rulla mot oss.. Om vi sprang? Gissa!

Just let me cry

Jag vill bara gråta just nu, gömma mig för världen och låta tårarna rinna. Känna mascaran smetas runt rosorna på mina kinder, och låta salivklumpen följa strupen ned mot svaljet. Men jag biter ihop, trots allting.

My love <3

Idag köpte jag mig en Canon EOS 400D. Jag kommer fotografera sönder saker nu. Livet peppar mig. Världen är min lekplats. Som sagt, with Canon you can ;)

Till alla er där hemma.

Eftersom jag var svarthårig för knappt tre veckor sedan känner folk knappt igen mig längre. Så ni som är så äckligt jävla nyfikna där hemma, och som inte sett mitt blonda hår ännu, ni får nu utav mig en preview ;) Ikväll kommer jag hem, och då får ni sett den blonda kalufsen IRL, som man säger på chattspråk. Ska bli skönt att träffa familj och vänner igen, det var ett tag sen sist. Först ska vi fira 15åringen där hemma, brorsan har gått och blivit lastgammal, sen blir det party all night long :) Farväl Holsbybrunn, vi ses om några dagar!