Eller inte. Det var ironi gott folk. Först har jag inga biljetter, sen får jag tag i biljetter tillslut, dagen innan avresa och det visar sig vara ett jävla Intercity tåg. Och som pricken över i:et kör det som min mamma (långsamt och försiktigt). Bah, jag kommer att vara framme om hundra år.. typ!
Btw, det sitter en ursöt bebis bredvid mig, då blir man lite gladare.. för stunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar